Nedanstående inlägg sänds i Klarspråk den 10/5 -02.

Den nederländske politikern och invandringskritikern Pim Fortuyn är skjuten. Varför?

Förklaringen ligger kanske i det sätt han framställts, även efter sin död - dvs som extremist och allmänt fientlig mot utlänningar. Denna demonisering av politiska meningsmotståndare, denna svart-vit-målning, inbjuder ju till våldsdåd.

I Nederländerna som i Sverige har det blivit rutin för massmedia att stämpla alla invandringskritika partier som "främlingsfientliga" och "högerextrema". Detta ger knappast någon information i sak. I fallet Pim Fortuyn så hade han i själva verket en vänsterbakgrund och skilde sig åsiktsmässigt ganska mycket från exempelvis Le Pen i Frankrike.

Nej, funktionen av detta ständiga etiketterande är tanke- och åsiktskontrollerande. Media talar om för oss medborgare vad vi ska tycka. Vi ska tycka illa om personer och partier som inte tror på det mångkulturella projektet, och som vill minska invandringen.

I Nederländerna fick Pim Fortuyn trots allt framträda i massmedia. I Sverige blåser det snålare.

Grupper med kritik av massinvandringen ska överhuvudtaget inte få komma till tals, de hålls anonyma, det ska inte ges ett ansikte. Kritikerna framställs inte som människor, utan som anonyma och farliga "mörka krafter".

Detta skapar ett sjukt samhällsklimat, där ingen plats ges för sansade politiska samtal. Från de sju riksdagspartierna är detta en uttalad linje: man vill inte debattera offentligt med Sverigedemokraterna. Det skulle nämligen "legitimera" detta parti.

Lars Lejonborg var på väg att bli ett undantag. Han fick för sig att han skulle dra fram de mörka krafterna i ljuset, där så att säga trollen spricker. Folkpartiet skulle möta Sverigedemokraterna i en debatt den 14 maj.

Efter mötet med Sten Andersson i TV-programmet Agenda har Lars Leijonborg dock ändrat sig. Då kan man fråga sig: vems argument var det egentligen, som inte tålde en granskning?

Viktigare än partitaktiska hänsyn måste vara demokratiska principer. Det är genom att tillämpa demokrati som demokratin kan försvaras. Det är genom en saklig dialog, där argument bryts mot argument, som vi kan komma fram till lösningar på problem i samhället.

Det är också den metod som är ändamålsenlig, om vi vill undvika ett klimat som inbjuder till politiskt våld.

Jan Milld