"vi får aldrig glömma att de nazistiska och fascistiska organisationer som spelade på den politiska arenan på 30-talet också följde de demokratiska spelreglerna som fanns då, tills..." Så skev John Glas (fp) kommunalråd, i lokaltidningen "Mitt i Haninge" den 18 mars 1997. Han angriper där Blågula Frågor och mig personligen för "starka fascistiska förtecken".

När jag efter fyra veckor fick in ett bemötande var detta beskuret. Här nedan följer hela texten, med de ej publicerade avsnitten i röd fetstil:

John Glas, kommunalråd, är uppenbarligen förblindad av sin egen förträfflighet. Skulle man fråga honom om han vill ha ett öppet samhälle, då skulle hans svar vara givet: ett rungande "ja!". Han är ju folkpartist.

Men det öppna samhället bygger på att människor kan framföra sina åsikter offentligt, utan risk för repressalier. Att människor vågar stå för en åsikt, kan underteckna insändare med eget namn, inte behöver gömma sig bakom box-adresser, osv.

Sedan "Mitt i Haninge" först publicerade påståenden om "fascism" har väggen till mitt hus sprayats med hotelser. Nu återkommer Glas med samma typ av anklagelser: jag företräder enligt honom "en organisation med starka fascistiska förtecken".

Det är väl det starkaste ord som vårt politiska språk har. Tillgriper man det, då bör man moraliskt vara förpliktad att klargöra:

A. Vad man lägger in i begreppet.

B. Vad den anklagade anser eller gör som motiverar anklagelsen.

Det närmaste John Glas kommer detta är konstaterandet att jag pläderar för yttrandefrihet - det gjorde även 30-talets nazister i Tyskland. Men MED DEN LOGIKEN blir det fler svenskar än jag som "torskar". Glas själv t ex - är inte han också för yttrandefrihet?

Glas nämner inget om Blågula Frågors ståndpunkter i sak, men det centrala i vårt budskap är - vid sidan om värnandet av demokratin - att invandringen till Sverige ska regleras. I princip står samtliga riksdagspartier bakom en reglerad invandring. Är de därmed fascistiska?

Frågorna kan låta retoriska, men vad Glas kokar sin soppa på är ju inte ens en spik.

Demokratin måste ständigt erövras på nytt, och det är viktigt att vara vaksam mot företeelser som hotar den. Men jag tror inte att historien kommer att gå i repris. Det största hotet mot yttrandefriheten, det verkliga åsiktsförtrycket, kommer nu från människor som går fram under godhetens banér.

Jan Milld