Ett intressant faktum kan noteras i den invandringspolitiska debatten, och det gäller hur tillmälen används. Mitt intryck är att det bara är ena sidan som använder tillmälen.

Ett exempel var Peter Ejestrands inlägg den 10 juli. Med hans sätt att se saken är invandringskritiker "ena eländiga rättshaverister till människor".

Vad är en "rättshaverist"? Det låter ju som något otrevligt, men vad betyder det konkret? Är det någon som begått brott? Är det någon som inte betalar skatt? Är det någon som inte vill arbeta och göra rätt för sig? Nej, ordet "rättshaverist" säger i det här sammanhanget inget om den som utpekas som sådan - det är bara ett tillmäle. Ett tillmäle som används i brist på argument i sak.

Det närmaste som Peter Ejestrand kommer att säga något i sak är hans resonemang om att arbetslöshet, bidragsberoende och brottslighet bland invandrare inte ska ses som en följd av invandringen och invandringspolitiken. Orsaken ligger istället, menar han, i sociala faktorer.

Detta är ett budskap som just nu hamras ut på ledarsidorna i nästa varje dagstidning, men det är ett påstående mot bättre vetande. Brottsförebyggande rådet har nämligen i en rapport från 1996 undersökt detta, och påvisat att det inte handlar bara om sociala faktorer. Brå spaltade upp kategorierna arbetare, tjänstemän och företagare var för sig och det visade sig att i varje kategori var deltagandet i brott högre bland invandrare än bland etniska svenskar.

Ett pris för den omfattande invandringen blir alltså högre brottslighet än vad som annars skulle ha varit fallet. Med minskad invandring skulle vi få färre brottsoffer.

Kanske skulle vi också få ett bättre politiskt samtalsklimat.

Jan Milld