Tåg-samtal
På tåget från Arlanda mot Borlänge hade vi anvisade sittplatser och hamnade vid ett bord där det redan satt en man och en kvinna. Snart började vi misstänka att de kunde vara invandrade från Turkiet. Detta bekräftades så snart vi börjat prata med dem.
Tillspetsat skulle man möjligen kunna beteckna detta samtal som en form av ”skräckupplevelse”. Intressant, men skakande!
Paret kan ha varit i övre medelåldern och bodde i Härjedalen. Mannen hade bott i Sverige i 30 år.
Mitt spontana intresse i en situation som denna blir att försöka ”fiska fram” hur de ser på politiska frågor, utan att bli ledande genom att ”skriva på näsan” vad jag själv tycker.
Efter att Karin avverkat ett antal introducerande trevlighetsfraser med dem om hur fint det är på olika platser runt Siljan och jag hade fyllt i med mitt (helt ärliga) intresse för att besöka Istanbul, så slängde jag ut en krok om det förestående presidentvalet i USA, och nämnde Clintons namn. Dock inget napp.
Så följde jag upp med Syrien, uttryckte mitt bekymmer över detta krig som nu pågått i fem år. Då kom en replik, som tydligt markerade mannens hållning: problemet var denne Assad, som ”slaktar sitt eget folk”!
Detta krigande och dödande skulle ju rimligen inte pågå om inte detta krig en gång dragits igång - vilket skett genom intervention från framförallt USA och dess terrorister.
Denna uppfattning kände dock varken jag eller Karin att det här var läge att framföra. Det skulle bara ha gjort våra turkiska medresenärer förlägna och skapat en ansträngd stämning under resten av vår tågresa. Så vi släppte det ämnet utan egna kommentarer.
Vad vi här hade att göra med var uppenbarligen invandrare som konsekvent och målmedvetet ansträngde sig att anpassa sig och bli assimilerade i det svenska samhället, så långt de bara förmådde. De ville helt smälta in i tapeten.
Deras hållning blev därmed en återspegling av hur vanliga svenskar förhåller sig till politiska frågor, hur grovt indoktrinerade de flesta är! Se där en förklaring till att det ser ut som det gör med vårt land...
Efteråt kom jag på att jag missat en annan krok, om Turkiets invasion på Cypern 1974. Den kunde ju ha givit utrymme för att ge min egen uppfattning tillkänna utan att det behövt bli fel. Hur skulle dessa två turkar ha sett på denna invasion? Det kunde ha varit intressant att få veta!
|
|