Buss-samtal

I samband med att vi äntrade bussen mot Girne i Nicosia var en äldre herre hjälpsam, låt oss här kalla honom ”K”. Han kom ursprungligen från Istanbul och hade arbetat som lärare på högskolenivå, nu var han i pensionsålder.

Vårt samtal triggades av det faktum att jag var svensk och K hade kopplingar till Sverige genom att han hade barn som bodde i Stockholmsområdet. Hässelby var en plats han kände väl till, och där jag kunde kvittera med att självunder många år ha bott i Västerort. Vi var överens om att Vällingby kunnat stå som en symbol för folkhemmet och den svenska välfärdsstaten.

Sedan visade det sig att även K hade overkliga föreställningar om situationen i dagens Sverige. En föråldrad och idealiserad bild av harmoni, hederlighet och avancerad social ingenjörskonst. Han fick naturligtvis ta del av mina invändningar, där jag även nämnde massinvandringens negativa effekter. Det intressanta med detta samtal var hur vi utan problem kunde klara ett sådant meningsutbyte utan att det skadade den goda stämningen mellan oss.

K nämnde så Sverigedemokraterna, med en öppning om att de kanske var svartmålade i media, men ändå nog företrädde något som inte var så bra. Jag kontrade då: ”Fråga mig - jag var partisekreterare i det partiet för elva år sedan!”

K pallade för den upplysningen. Han blev inte tvärtyst eller bytte sittplats. Inte heller höjde han rösten och blev sur. Vårt samtal fortsatte på samma vänliga och sakliga sätt som dittills.

K ville göra en distinktion mellan ”patriot” och ”nationalist”, där det förra för honom var OK, det senare inte. Där menade jag att innebörden av begreppen måste klargöras, annars riskerar man tala förbi varandra. K ville själv bekänna sig som patriot, och menade med det att vilja ta tillvara alla människors intressen i ett land. Nationalist var att bara se till en etnisk grupps intressen.

På den tråden började jag nysta vidare om att etniska svenskar i Sverige nu är hårt trängda, och tvingade till en försvarskamp.

Jag hann också få med något om det invandringsekonomiska intressekomplex som som nu gör utförsprocessen självgående i Sverige, innan hans mobiltelefon började ringa och vi snart var framme i Girne.

Vi skildes åt i god ömsesidig respekt.