1. Nedresan

 

När det gäller att flyga till norra Cypern finns två bra alternativ: Turkish Airlines eller Pegasus. Vi valde denna gång Pegasus. Byte i Istanbul.   Genom att vara flexibla med resdagar och boka i god tid kunde vi komma undan med lågpris på flygbiljetterna. Tillkom dock tågresa, då Karin och jag bor i Dalarna. Första anhalt blev Rättvik, med bil. Sedan tåget till Arlanda, där vi hade tre timmar på oss fram till boarding time.
Säkerhetskontrollerna har många gånger varit besvärliga när jag rest med flyg. Man har inte bara plockat mig fällknivar, dryck osv. Hängslen, livrem mm har också givit pipsignaler, med omständliga klädprocedurer som följd. Den här gången gick det smidigt hela vägen. Ända fram till Cypern kunde jag ha med mig både en liten fällkniv, tandkräm, en burk kokosolja (medicinskt universalmedel!) och en flaska silvervatten.
Till Ercan flygplats utanför norra Nicosia anlände vi sent på kvällen. Utmaningen låg inte bara i att då få tag i en taxi som kunde ta oss till boendet, helst även till ett rimligt pris. Till detta kom att Nicosia är en delad stad och att vårt boende låg i den södra, grekiska delen, av staden. Hur tidsödande skulle det visa sig bli att ta sig över gränsen? Enligt överenskommelse ringde vi från flygplatsen till vår husvärd, så han visste tid för att möta upp vid boendet - "Chris House". Han angav att vi skulle se till att få en taxi fram till checkpoint vid gränsen, till fots ta oss över och sedan hitta en ny taxi. Någon taxistolpe fanns inte vid flygplatsen, vad vi kunde upptäcka. Efter litet letande fann vi dock en taxibil, och snart var vi omgivna av en klunga potentiella förare. Tydligen dirigerades dessa av en äldre civilklädd man, som fördelade körningarna och gav oss en bil med förare. Man uppgav nu att denna taxi skulle kunna ta oss hela vägen, ända fram till boendet i södra Nicosia. Någon prisuppgift hade inte lämnats av den taxifördelande mannen, men vår förare svarade sedan på direkt fråga att det skulle kosta 60 Euro.
Det visade sig sedan att den unge föraren, som f.ö. inte kunde mycket engelska, ändå släppte av oss vid checkpoint. Där fick vi betala 40 euro och föraren instruerade oss att gå till fots över gränsen. Där skulle han sedan möta upp, efter att med bilen ha korsat gränsen på annat ställe. Efter att ha kommit över på södra sidan kunde vi inte finna honom, men fick snart tag i en annan taxi. Vi hade adress på vårt boende, utmärkt på en karta som jag hade tankat ned via Google och printat ut. När vi nådde denna adress visade det sig dock vara en övergiven liten kåk, där ingen på länge hämtat någon post. Vår förare ringde då upp vår husvärd och talade direkt med honom, på grekiska. Det visade sig finnas flera gator med detta namn i Nicosia och att vårt boende i själva verket låg på ett helt annat område - sydligare, mer centralt och närmare gränsövergången. 15 euro kostade denna andra taxi. Under taxiresan hade vi fått ett intressant samtal med föraren - se den särskilda texten ”Taxi-samtal”!
Värden mötte upp som avtalet vid de hus vi skulle hyra - en mycket sympatisk man, som talade bra engelska. Chris House var en fin lägenhet med allt vi behövde, inklusive en liten avskärmad uteplats. Klockan var nu runt midnatt och vi behövde få tag i någonting ätbart. Det blev en runda i omgivningarna, där vi direkt kunde konstatera att det gällde att hålla sig på de stora stråken, då man i gränderna lätt kunde tappa orienteringen och gå vilse. Efter några försök lyckades vi finna ett centrum där det fanns både en bankautomat och öppna småbutiker. Kunde således vi förse oss med tänkta förnödenheter, även om de var dyrare än i Sverige. Kvällen därpå gick en propp och all elektricitet i hus försvann. Husvärden var dock strax över och fixade detta. I samband därmed fick vi tillfälle att prata närmare med mannen - som visade sig vara mycket politiskt intresserad. Se vidare texten ”Nicosia-samtal”.