Brottsbekämpning på Cuba

Redan före avfärden till Cuba märkte jag att landet hade rykte om sig av att ha en allvarlig brottslighet. Att bege sig dit var farligt - man kunde bli både rånad och dödad.

Sant är att brottsligheten var hög för bara något år sedan, och att detta drabbade turister. Därmed riskerade den drabba själva turismen. Och turismen är - efter Sovjetionens fall och nödvändigheten att kompensera det uteblivna stödet därifrån - Cubas kanske viktigaste inkomstkälla.

Alltså vidtog myndigheterna åtgärder, och de var resoluta!

"En snut i varje knut", så att säga. Beträffande åtminstone Havannas äldre kvarter, de mest turisttäta, är detta bokstavligen sant. Som små tomtar står de där i gathörnen. Ofta korta, alltid fysiskt vältränade. I nypressade grå uniformer, med baskrar på huvudet. Batong och walkie-talkie ingår utrustningen. Också mentalt verkar dessa unga polismän i god balans. Diskreta 1), men samtidigt bestämda i sin framtoning.

Jodå, som turist uppfattade jag dem som en trygghetsfaktor, inte som ett hot. Det tror jag också att hederliga kubaner gjorde. Poliserna stod ofta i vänligt samspråk med människor. Själv utnyttjade jag dem ofta, med frågor om vägen eller något jag sökte. Blev alltid vänligt och korrekt bemött.

Samtidigt stod klart att dessa poliser hade respekt med sig. Vid ett tillfälle bevittnade jag ett ingripande i en park. Det var fyra personer som tillfrågades om sina id-kort (som kubaner måste kunna uppvisa) av två poliser. Det slutade med att de fick följa med.

Påfallande var hur slokörat de fyra uppträdde från första början, där fanns inte minsta ansats till att käfta emot eller höja rösten. Trots att de rörde sig om två ganska unga män och två unga kvinnor. 2)

Ett annat exempel, där de fick visa prov på vad de gick för: Två svenskar, en man och kvinna gick på en mörk gata i gamla Havanna vid 9-tiden på kvällen. Kvinnan hade en axelremväska (!) med alla sina värdesaker i. 3) Två pojkar kom springade bakifrån och ryckte åt sig väskan.

Vad pojkarna möjligen inte räknat med var parets snabba reaktion. De vrålade genast på hjälp, med hög röst, samtidigt som mannen sprang efter dem. På kort tid rasslade polisorganisationen igång, larmet gick i walkie-talkien och varje gathörn täpptes till av poliser. Förutom de uniformerade fanns, visade det sig, även en del civilklädda (med pistol i bakfickan). Tjuvarna åkte fast och kvinnan fick tillbaka sina tillhörigheter. 4)

Straffet blir knappast villkorlig dom eller skyddstillsyn. Förmodligen får de sitta av tid i fängelse.

I övrigt finns ju dödsstraff på Cuba. Enligt uppgift som jag fick vid samtal med en man på gatan i Holguin tillämpas det direkt på den kuban som dödar en turist. Det skulle också tillämpas på den som för andra gången dödat en kuban.

Poliserna har också till uppgift ett bekämpa narkotikahandel och narkotikaanvändning. Där är de, enligt uppgift, mycket effektiva. Jag kunde heller inte se tillstymmelse till drogmissbruk på Cuba.

Prostitution förekommer 5), men här har också utgått signaler från statsledningen, om att det får bli slut med detta. Uppenbarligen är polisen nu på alerten för att ingripa även mot horor, hallickar och torskar.

Också politiskt har poliserna en uppgift. Vid minsta ansats till folksamlingar finns de utposterade i närheten, väl synliga och med kommunikation till högkvarterat på sina walkie-talkies.

De flesta poliserna är patrullerande, men det finns också poliser i personbilar, i småbussar och på motorcyklar.

POLISERNA PÅ CUBA är, i jämförelse med andra yrkesgrupper i landet, mycket välbetalda. Månadslönen lär motsvara 35 dollar, vilket är mer än det tredubbla mot vad en bussförare tjänar (10 dollar). Det tjänar också väsenligt mer än t ex en producent på regional-TV.

Syftet med dessa löner är att motverka korruption, polismän ska inte frestas att ta mutor. Förmodligen är detta klokt resonerat och en vettig prioritering.

Samtidigt står klart att en polisorganisation måste sluka väldiga resurser. Med tanke på hur fattigt Cuba är innebär det en enorm satsning. Tanken är väl att det ändå ska löna sig, genom att turisterna känner sig säkra, att turismen ökar och att nya inkomster genereras för landet. 6)

Till bilden hör att brottsbekämpningen ligger inte bara på polisen. Det handlar också om social kontroll, både i bemärkelsen övervakning och formandet av värderingar.

För det första har Cuba sommar året runt. Går man utmed en gata märker man snart att man har "tusen ögon" på sig. Det är naturligt för kubaner att sitta på verandan eller vid dörrposten ut mot gatan.

För det andra är det kubanska samhället genomorganiserat. Framförallt finns CDR - kommittéerna till revolutionens försvar. Dessa finns i varje kvarter, och har koll på allt som försiggår i grannskapet. Rapporterar uppåt, får man förmoda.

Övervakningen kan ju fungera både förebyggande och ge möjligheter att få fast skyldiga för faktiskt begångna brott. Spinner man vidare på tråden "formandet av värderingar" ingår där både skolsystemet och massmedia, med den officiella propagandan 7) och de revolutionära myterna.

VAD SKULLE SVERIGE då kunna lära av Cuba i brottsbekämpning? Det är framförallt själva utgångspunkten. Nämligen att brottslighet är något oacceptabelt, och att brottslingar inte ska tolereras.

Jan Milld

1) Diskretionen märktes också när jag riktade en kamera mot dem, för att fotografera. Snabbt tog de två steg tillbaka och gjorde sig osynliga bakom gatuhörnet.

2) I Sverige skulle det väl blivit ett långdraget dividerande, kanske hade kompisar strömmat till och polisen blivit tvungen att kalla dit förstärkning.

3) Värdefullast var (för henne själv) hennes saudi-arabiska pass. Hon arbetade där som röntgensjuksköterska (och tjänade enorma belopp).

4) Hur skulle det hade gått i Sverige, vid ett sådant gaturån? "Tyvärr, vi har ingen bil att skicka". Så småningom hade en anmälan kanske kunnat göras, för statistikens skull...

5) Den ekonomiska drivkraften blir här stark. Genom prostitution kan en unga kubanska på bara en kväll tjäna mer en vad en bussförare gör på ett antal månader.

6) Där finns dock frågetecken, t ex om huruvida de ökade turistinkomsterna verkligen går till samma kassa som finansierar polissatsningen, eller om det viker av någonstans på vägen, till privata fickor. Starka krafter verkar för det senare!

7) Här inte använt i någon nedsättande bemärkelse. Varje samhälle har någon form av officiell propaganda, frågan gäller väl vad den går ut på.