SvD Kultur

Västerhaninge, den 25 september 2007

Till
Erik Löfvendahl
Kulturredaktionen, SvD

Delar av det du skriver i din radiokrönika den 25/9 låter i mina öron tilltalande. Du skriver om att vara intellektuell, hur detta innebär att "förutsättningslöst pröva tankar och idéer, att problematisera och våga tänka självständigt".

Just detta har varit min egen ambition, alltsedan 1960-talet, då jag var ordförande i Socialdemokratiska studentklubben vid Stockholms Universitet. Fram till 1980-talet kan jag nog också ha räknats till de politiskt korrekta.

En faktor som fick mig att börja tänka om var när jag misslyckades med att framställa en diabildserie enligt de intentioner jag hade, nämligen att bevisa att alla invändningar mot invandringen baserade sig på fördomar - att det inte fanns någon saklig grund för föreställningen om överrepresentation bland invandrare i bidragsberoende och kriminalitet.

Noam Chomsky har sagt något om svårigheterna för fritt tänkande, tydligen även i USA: "fritänkarna kör taxi". Själv har jag försörjt mig genom att köra buss.

I din krönika blir jag omnämnd, som "en klart invandrarfientlig svensk busschaufför".

Detta väcker ju en fråga: finns det överhuvudtaget något utrymme för kritiska synpunkter på den förda invandringspolitiken, utan att drabbas av detta tillmäle? Om begreppet "invandrarfientlig" överhuvudtaget ska användas bör det, menar jag, hållas isär från att vara "invandringskritisk".

Lars Hermansson hade en ansats i sitt program om "skräck för att vidröras av det okända". Uppenbarligen var jag redan i förväg tilldelad rollen av att hysa en sådan "skräck". En fråga som han ställde till mig, även om den sedan inte sändes, löd: "Kan du tänka dig att umgås med någon person med invandrarbakgrund?"

Det var en fråga som hos mig väckte en viss desperation: uppenbarligen hade han inte en susning om vem jag var!

I en bemärkelse var min egen far invandrare: han invandrade till USA 1922, stannade där och blev amerikansk medborgare, innan han återvände till Sverige under 1930-talet. Själv har jag pluggat 6-7 språk och rest i över 50 länder. Stannade t ex i Japan och Sydkorea i över ett halvår 1965-66, liftade runt och bodde hemma hos esperantister. Nu arbetar jag dagligen bland invandrare, har även släktingar som är invandrare. Detta är självklart inget problem!

Problemet är omfattningen på invandringen och den bristande id-kontrollen, kravlösheten och frånvaron av integration. Om detta påminns vi ju dagligen!

Aningen förnedrande känns det att på nytt behöva påpeka dessa fakta om min person, men det är tydligen nödvändigt att göra.

Mitt svar på Hermanssons fråga om huruvida jag "lider" av invandringen till Sverige blev inte bra formulerad, den kom överraskande och utan betänketid. Ett svar på samma fråga - efter betänketid - har jag redovisat på min blogg:
http://www.algonet.se/~milld/blogg/2007/sept.html#lidande

Se gärna även
http://www.algonet.se/~milld/blogg/2007/sept.html#stick

För "Sveriges Fria Radio" på internet har jag även gjort ett program i serien "Mediastaten", utifrån Hermanssons program:
http://www.sverigesfriaradio.se/ms1.mp3

 

Ytterligare en länk, om "numbers":

http://video.google.com/videoplay?docid=4094926727128068265&pr=goog-sl

 

mvh

Jan Milld


RADIOKRÖNIKA
SvD Kultur 2007-09-25
 
Av ERIK LÖFVENDAHL
 
Intellektuell radio av bästa märke "Är jag politiskt korrekt, är jag det i den meningen att jag tror att vi alla har ett ansvar för att bilda oss, förkovra oss, att om och om igen försöka höja oss över vår lägsta nivå"; säger Lars Hermansson i serien Kulturradion: Reporter i ett program som han kallar Folk är ena arslen, sa Didi. Hermansson funderar över termer som populism, politisk korrekthet, elitism och folklighet på ett sätt som vi kanske inte är så vana vid i dag.
 
I radion figurerar ofta intelligenta människor med djupa kunskaper i vitt skilda ämnen. De intervjuas i program som Studio ett, God morgon, världen!, Människor och tro och Ekots nyhetsutsändningar; det är ekonomer, biologer, islamologer, kort sagt forskare som anlitas såsom sakkunniga i olika sammanhang.
 
Men hur ofta får intellektuella människor komma till tals? Visserligen förekommer sådana i Filosofiska rummet, Obs och i olika kulturprogram, men oftast är kostymen så trång att de inte sällan framstår som lite kryptiska och svårtillgängliga. Vad menar jag då med intellektuell? Jo, det är en person som förutsättningslöst prövar tankar och idéer utan att någonsin påstå att han sitter inne med alla svar.
 
Utifrån Lars Hermanssons program funderar jag över saker som kommunikation och detta med publika aspekter. Han visar nämligen att man både kan vara intellektuell och kommunicera med många. Han intar en mycket sympatisk hållning, inte minst för att han verkar totalt renons på självhävdelsebegär.
 
Hermanssons program är ett sorts essäistiskt reportage. Han funderar över varifrån begreppet politisk korrekthet härstammar (Sovjetunionen) och var det utvecklades till ett skällsord (USA). Han analyserar den politiska populismens frammarsch i Europa, partier som säger sig uttrycka vad som egentligen rör sig i folksjälen. I Danmark ligger populismen bättre till än i Sverige, där råder - enligt Pia Kjaersgaard - fri debatt om invandringens avigsidor.
 
I programmet låter Hermansson olika sorters människor kommma till tals, bland annat en klart invandrarfientlig svensk busschaufför och en amerikansk porrförespråkare. Och hans antaganden innehåller branta och fantasieggande slutsatser. Utan politisk korrekthet ingen populism, säger han till exempel.
 
Vi lever i en osäker, farlig tid som just därför tycks premiera lättsmält underhållning, tvärsäkerhet och svart-vitt tänkande, när vi egentligen behöver människor som problematiserar och vågar tänka självständigt. Jag tycker radion borde satsa på programmakare av Lars Hermanssons kaliber, i stället för allsköns snick-snack.


 Se vidare:

Politiskt korrekt