SvD
Kultur
Västerhaninge,
den 25 september 2007
Till
Erik Löfvendahl
Kulturredaktionen, SvD
Delar
av det du skriver i din radiokrönika
den 25/9 låter i mina öron tilltalande. Du skriver om att
vara intellektuell, hur detta innebär att
"förutsättningslöst pröva tankar och idéer,
att problematisera och våga tänka självständigt".
Just
detta har varit min egen ambition, alltsedan 1960-talet, då jag var
ordförande i Socialdemokratiska studentklubben vid Stockholms Universitet.
Fram till 1980-talet kan jag nog också ha räknats till de politiskt
korrekta.
En
faktor som fick mig att börja tänka om var när jag misslyckades
med att framställa en diabildserie enligt de intentioner jag hade,
nämligen att bevisa att alla invändningar mot invandringen baserade
sig på fördomar - att det inte fanns någon saklig grund
för föreställningen om överrepresentation bland invandrare
i bidragsberoende och kriminalitet.
Noam
Chomsky har sagt något om svårigheterna för fritt tänkande,
tydligen även i USA: "fritänkarna kör taxi". Själv
har jag försörjt mig genom att köra buss.
I
din krönika blir jag omnämnd, som "en
klart invandrarfientlig svensk busschaufför".
Detta
väcker ju en fråga: finns det överhuvudtaget något
utrymme för kritiska synpunkter på den förda invandringspolitiken,
utan att drabbas av detta tillmäle? Om begreppet "invandrarfientlig"
överhuvudtaget ska användas bör det, menar jag, hållas
isär från att vara "invandringskritisk".
Lars
Hermansson hade en ansats i sitt program om "skräck för
att vidröras av det okända". Uppenbarligen var jag redan
i förväg tilldelad rollen av att hysa en sådan "skräck".
En fråga som han ställde till mig, även om den sedan inte
sändes, löd: "Kan du tänka
dig att umgås med någon person med invandrarbakgrund?"
Det
var en fråga som hos mig väckte en viss desperation: uppenbarligen
hade han inte en susning om vem jag var!
I
en bemärkelse var min egen far invandrare: han invandrade till USA
1922, stannade där och blev amerikansk medborgare, innan han återvände
till Sverige under 1930-talet. Själv har jag pluggat 6-7 språk
och rest i över 50 länder. Stannade t ex i Japan och Sydkorea
i över ett halvår 1965-66, liftade runt och bodde hemma hos esperantister.
Nu arbetar jag dagligen bland invandrare, har även släktingar
som är invandrare. Detta är självklart inget problem!
Problemet
är omfattningen på invandringen och den bristande id-kontrollen,
kravlösheten och frånvaron av integration. Om detta påminns
vi ju dagligen!
Aningen
förnedrande känns det att på nytt behöva påpeka
dessa fakta om min person, men det är tydligen nödvändigt
att göra.
Mitt
svar på Hermanssons fråga om huruvida jag "lider"
av invandringen till Sverige blev inte bra formulerad, den kom överraskande
och utan betänketid. Ett svar på samma fråga - efter betänketid
- har jag redovisat på min blogg:
http://www.algonet.se/~milld/blogg/2007/sept.html#lidande
Se
gärna även
http://www.algonet.se/~milld/blogg/2007/sept.html#stick
För
"Sveriges Fria Radio" på internet
har jag även gjort ett program i serien "Mediastaten",
utifrån Hermanssons program:
http://www.sverigesfriaradio.se/ms1.mp3
Ytterligare
en länk, om "numbers":
http://video.google.com/videoplay?docid=4094926727128068265&pr=goog-sl
mvh
Jan
Milld
RADIOKRÖNIKA
SvD Kultur 2007-09-25
Av ERIK LÖFVENDAHL
Intellektuell radio av bästa märke "Är jag politiskt
korrekt, är jag det i den meningen att jag tror att vi alla har ett
ansvar för att bilda oss, förkovra oss, att om och om igen försöka
höja oss över vår lägsta nivå"; säger
Lars Hermansson i serien Kulturradion: Reporter i ett program som han kallar
Folk är ena arslen, sa Didi. Hermansson funderar över termer som
populism, politisk korrekthet, elitism och folklighet på ett sätt
som vi kanske inte är så vana vid i dag.
I radion figurerar ofta intelligenta människor med djupa kunskaper
i vitt skilda ämnen. De intervjuas i program som Studio ett, God morgon,
världen!, Människor och tro och Ekots nyhetsutsändningar;
det är ekonomer, biologer, islamologer, kort sagt forskare som anlitas
såsom sakkunniga i olika sammanhang.
Men hur ofta får intellektuella människor komma till tals? Visserligen
förekommer sådana i Filosofiska rummet, Obs och i olika kulturprogram,
men oftast är kostymen så trång att de inte sällan
framstår som lite kryptiska och svårtillgängliga. Vad menar
jag då med intellektuell? Jo, det är en person som förutsättningslöst
prövar tankar och idéer utan att någonsin påstå
att han sitter inne med alla svar.
Utifrån Lars Hermanssons program funderar jag över saker som
kommunikation och detta med publika aspekter. Han visar nämligen att
man både kan vara intellektuell och kommunicera med många. Han
intar en mycket sympatisk hållning, inte minst för att han verkar
totalt renons på självhävdelsebegär.
Hermanssons program är ett sorts essäistiskt reportage. Han funderar
över varifrån begreppet politisk korrekthet härstammar (Sovjetunionen)
och var det utvecklades till ett skällsord (USA). Han analyserar den
politiska populismens frammarsch i Europa, partier som säger sig uttrycka
vad som egentligen rör sig i folksjälen. I Danmark ligger populismen
bättre till än i Sverige, där råder - enligt Pia Kjaersgaard
- fri debatt om invandringens avigsidor.
I programmet låter Hermansson olika sorters människor kommma
till tals, bland annat en klart invandrarfientlig svensk busschaufför
och en amerikansk porrförespråkare. Och hans antaganden innehåller
branta och fantasieggande slutsatser. Utan politisk korrekthet ingen populism,
säger han till exempel.
Vi lever i en osäker, farlig tid som just därför tycks premiera
lättsmält underhållning, tvärsäkerhet och svart-vitt
tänkande, när vi egentligen behöver människor som problematiserar
och vågar tänka självständigt. Jag tycker radion borde
satsa på programmakare av Lars Hermanssons kaliber, i stället
för allsköns snick-snack.