Till
mediemagasinet
statstelevisionen

Även journalister och redaktörer är makthavare, även granskarna behöver granskas. Det var väl tanken med ert program. Ofullgånget, då det fortfarande är journalister som gör denna granskning, men ändå ett steg i rätt riktning.

Länge har jag väntat på att ni skulle ta upp invandringen och icke-debatten i Sverige kring denna viktiga fråga. I ert senaste program, efter det danska valet, skedde äntligen detta.

Jag kan inte säga att jag blev "besviken" eftersom det förutsätter att jag skulle ha haft förväntningar. Låt mig ändå säga att jag tycker ni gjorde dåligt ifrån er.

De politiskt korrekta försöker ju här sitta samtidigt på två helt olika stolar:

1. Dels säger man att det pågår en ständig debatt om invandringen i Sverige, även kritiker får komma till tals, det finns inget lock att lyfta på.

2. Dels betonar man att kritik av invandringen är liktydigt med att vara odemokratisk och att sådana mörka krafter inte får legitimeras genom att ges tillträde till media för att deltaga i det offentliga samtalet.

Borde man inte åtminstone tvingas välja stol?

Hej!

Tack för dina synpunkter till Mediemagasinet.

Invandringen är ett ämne Mm kan återkomma till senare. Det här
programmet handlade inte om invandringen utan om populistiska partier
och hur medierna behandlar dessa partier och då var invandringen med.

Mm talade inte om att det inte skulle finnas något lock att lyfta på.
Mats Wångersjö från GT sa att vi håller på att skapa stora problem i
samhället om vi inte vågar skriva om t ex invandringsproblemen. Vet folk
om ett problem och medierna inte skriver om det problemet, skapas ett
misstroende mot medierna.

Hälsningar

Magnus Svenungsson
redaktör Mm

Tack för svar,

det främsta motivet för att ta upp även invandringen måste dock, menar jag, vara annat än omsorg om medierna och förtroendet för journalister. Det måste vara att problemen i sig behöver tacklas, det är ett medborgarintresse.

Det var Per Svensson, Kvällsposten, som i nämnda program förnekade att det finns ett lock att lyfta på. Nåväl, bra är att Mediemagasinet planerar att ta upp invandringsfrågor som ett särskilt ämne.

Som jag uppfattat det finns här dubbla försvarslinjer:

Det hävdas att vi måste vara generösa och solidariska, UNHCR vädjar om att länderna ska dela på "bördorna". Samtidigt framställs invandringen som berikande och välgörande för ett land. Det manas nu fram en bild av att Sverige inte skulle ha klarat sig utan invandring och än mindre kommer att kunna att göra det i framtiden.

Om det är för vår egen skull som invandringen sker, då behöver man väl inte tala om solidaritet? Vad som här sker är att man blandar ihop olika typer av invandring: Å ena sidan arbetskraftsinvandring (antingen kvalificerat yrkesfolk eller okvalificerade som efterfrågas i bristsektorer), å andra sidan asyl- och anhöriginvandring.

En dubbelhet i försvaret märks också beträffande invandringens negativa konsekvenser, t ex våldsbrottsligheten. Länge har man förnekat att våldsbrottsligheten är ett växande problem i der svenska samhället och att invandrare är överrepresenterade som gärningsmän. När detta inte längre går blir nästa försvarslinje att invandrare ofta må vara gärningsmän, men det har inget att göra med invandringen. Det är ett "socialt problem" och en "klassfråga".

Detta påstående är nonsens, av flera skäl:

1. Även när det fanns fattigdom i Sverige för ett sekel sedan, inte ägnade sig fattiga unga svenskar då åt denna typ av gaturån och misshandel!

2. Idag behöver ingen svälta i Sverige, det finns bidrag.

3. Bråstatistik från mitten av 90-talet visar att brottsligheten idag är högre för invandrare än för svenskar inom respektive socialgrupp. (se http://www.bgf.nu/faktabanken/krim/brabra.html)

4. Det primära syftet är inte att råna utan att förnedra. Gaturånen har en tydlig etnisk udd, offren är utvalda, de är svenskar. ("Rasism" skulle det kallas, om offren var invandrare och gärningsmännen svenskar).

Ett så centralt påstående som är ett så uppenbart nonsens - varför har det inte punkterats i media? Varför har det aldrig bemötts?

Ytterligare en försvarslinje blir sedan att dessa gärningsmän känner sig utanför, "vi" släpper inte in dem. Antag att det ligger något i den beskrivningen. Varthän pekar då det som sker? Har vi hittills varit obenägna att ha med dessa mäniskor att göra så blir väl denna obenägenhet bara bekräftad och cementerad efter ett s.k. gaturån.

Enda chansen att komma ur denna onda cirkel är naturligtvis att även invandrarungdomar klarar sig i skolan och får en plats i arbetslivet. Ska detta kunna ske måste vi få en skola som har ordningsregler och som ser till att dessa efterlevs. Dessutom måste den fortsatta invandringen till Sverige bringas ned i sådana proportioner att det finns realistiska möjligheter att hantera den.

PS

Anders Sundholm och jag från Blågula Frågor ställer naturligtvis gärna upp för att medverka i ert program, när Mediemagasinet tar upp invandringen.