Konspiration?
Centralt
i pk-iternas arsenal - eftersom deras fakta och argument inte
förslår långt - är användandet av negativa
epitet, nedvärderande etiketter.
Således
har vi invandringskritiker fått vänja oss vid att vi
är "främlingsfientliga", "rasister",
eller värre.
Begrepp
som på sistone blivit vanligt är varianter på
"konspiration". Vi är
"konspirationsteoretiker", vi ägnar oss
åt "konspirationstänkande", osv.
Nyligen användes detta t ex av Jan
Guillou, när han skulle komma åt Gunnar Sandelin.
Varför
används detta begrepp?
Funktion
är uppenbar, tycker jag. Den är att hindra människor
från att tänka fritt, eller i varje fall öppet
lufta sina tankar - av rädsla för att annars utsättas
för denna stämpling.
I
själva verket är det ju ingen hemlighet att det finns
olika intressegrupper i samhället, som i olika sammanhang,
efter förmåga, försöker påverka politiska
beslut i en för dem önskad riktning.
Vissa
grupper är starka, andra svaga. Vissa kanske försöker
påverka bara i enskilda frågor, andra kan ha ett bredare
spektrum. Vissa arbetar öppet, andra mer i det fördolda.
Så långt kan jag inte se att det rör sig om några
djärva antaganden.
Djärvt
blir det däremot om man ser till vad som hänt beträffande
invandringen, sedan några decennier - i Sverige och andra
västländer.
Mot
bakgrund av hur denna politik går fullkomligt mot medborgarnas
intressen, står totalt i strid med vett och sans, blir tre
förhållanden anmärkningsvärda:
1.
Att
så många grupperingar i Sverige - fackföreningsrörelse
och näringsliv, samtliga riksdagspartier, alla stora media,
osv - så samstämmigt besjunger denna "mångkultur".
2.
Att
samma sak inträffar i land efter land, efter samma mönster.
3.
Att
man framhärdar med galenskaperna, långt efter att facit
står helt klart.
ALLT
DETTA är ju så fantastiskt, att det i sig är osannolikt.
Inte desto mindre är det verklighet.
Har
allt detta inträffat bara av en slump och en serie tillfälligheter?
Det vore väl än mer osannolikt!
Jag
kan inte se någon annan rimlig förklaring, än
att bakom det hela finns en plan, från mycket starka krafter,
med en bestämd uppfattning om att dessa samhällsförändringar
skall genomdrivas.
Men
visst är det svårt att förstå hur man lyckats
få så många individer att aktivt arbeta för
denna samhällsupplösning. Hur har det konkret gått
till, när man förmedlat "läxan".
Svårt
att förstå är också varför
man driver detta vansinnesprojekt!
Vem
kan ha något att vinna på det?
Principlöst
av SD
Det
är naturligtvis angeläget att Sverigedemokraterna, med
sin historia från tidiga 90-talet, nu håller en klar
distans till nazismen.
Med
den utgångspunkten var det ändamålsenligt att,
som man gjorde i Karlskrona för en tid sedan, anordna en
manifestation mot "Förintelsen" i Tyskland (eller
av Tyskland besatta områden) på 30- och 40-talen.
Det var ju en kraftfull markering.
Samtidigt
blev det principlöst.
SD
har ju inte anordnat någon manifestation mot det svenskfientliga
våldet. Det som ger partiet ett existensberättigande
är ändå att det tar sig an problem i Sverige och
i nutid.
Ett
annat exempel ges från firandet av Israels 60-årsdag
den 18 maj. Med anledning av detta anordnades en demonstration.
Där deltog några sverigedemokrater, däribland
partisekreteraren Björn Söder.
Uppenbarligen
deltog de inte bara som privatpersoner, eftersom det hela uppmärksammades
stort på SD:s
webbsida:
Svenska
flaggor och israeliska, sida vid sida. Förvisso återigen
en kraftfull markering, ett avståndstagande från både
nazism och islamism.
Ska
man problematisera - och det bör man - rymmer dock ett sådant
ställningstagande från partiet också problem.
Det kan leda långt om SD gör den typen av utrikespolitiska
ställningstaganden, det verkar splittrande.
Sverigedemokraterna
bör stå för en samling bakom värnandet av
svenska intressen - en samling av i princip alla svenskar, oavsett
syn på Palestinakonflikten.
SKULLE
MAN här göra ett avsteg, och ge sig in på utrikespolitik,
borde det ha legat närmare med ett avståndstagande
från USA:s invasion av Irak. Denna har som bekant genererat
stora flyktingströmmar, inte minst till Sverige!