Oktober 2006
Oktober 2006
Män från muslimska länder dominerar alltså bland våldtäktsförövare. Är detta konstigt? Är det överraskande, förvånande? Jag ser en mycket näraliggande och naturlig förklaring: skillnaden i kvinnosyn. Med deras kulturella bakgrund blir svenska kvinnor en provokation. Kvinnor som inte skyler hela sin kropp. Kvinnor som dricker alkohol. Kvinnor som rör sig ute på egen hand. Kvinnor som agerar självständigt och kan hävda en egen vilja. För många muslimska män blir detta obegripligt. De känner sig då ha fått klartecken att bestraffa dessa kvinnor, att försöka "sätta dem på plats". Dessa kulturskillnader givna vore det närmast förvånande om muslimska män inte vore överrepresenterade bland våldtäktsmän. (Jag talar här om muslimer i vid mening - mer aktivt utövande religiösa finns förmodligen inte med bland denna typ av brottslingar.) Det här får mig att tänka på uttalanden av tidigare integrationsministrar som Leif Blomberg och Lars Engkvist. De har båda sagt att det "framförallt" är svenskarna som ska integreras i det nya mångkulturella Sverige. Vad kan de då ha menat? Konkret, om vi nu tar våldtäkterna? Jag kan se två möjljga tolkningar: A. Vi ska vänja oss vid dessa brott och bli mer toleranta. Acceptera detta beteende från en del invandrare. B. Svenska kvinnor ska anpassa sig. Ändra sin klädsel och sitt beteende, så att det inte provocerar muslimska män. För min del tycker jag ju att man må "ta seden dit man kommer". Dvs det är inte vi svenskar som ska anpassa oss till nykomlingarna, utan tvärtom.
Ordet "neger" har ju blivit negativt laddat, ändå använde jag det igår. Varför? Orsakerna är två: 1. Det finns inget annat ord som träffar helt rätt. - Säger man "svart" kan det innefatta även sydindier. - Säger man "färgad"är begreppet än vidare. Då innefattas alla raser utom "vita". F.ö. är även "vita" färgade - närmare bestämt grisskära. - Säger man "afrikan" innefattar det å ena sidan även araber och vita sydafrikaner, å andra sidan utesluts miljontals negrer boende i Nord- och Sydamerika.
2. Jag kan inte acceptera, att detta ord ska vara så laddat. Det anger ju bara en färg. På svenska heter den "svart", på engelska "black" och på spanska "negra". Det finns ett land som heter "Nigeria" och en ö som heter "Negros". Det finns floder som heter "Niger" och "Rio Negro". Om denna färg i sig ger negativa associationer, då gör det väl inte skillnad vilket språk man använder? Är det inte så, att många av dem som går högst i taket över användning av ordet "neger" själva bär på mycket negativa uppfattningar om negrer? Varför annars bli så upprörda? Har man sådana uppfattningar lär det inte ändras genom användning av andra ord.
OCH SKA POLISEN göra efterlysningar för att få fast våldsbrottslingar, då är koncisa och sanna beskrivningar ändamålsenliga.
Den bild som jag just givit om gärningsmän vid våldtäkter, i synnerhet överfallsvåldtäkter, är inte den bild som många svenskar har fått. Man kan nog tala om två olika bilder. Förklaringen till detta är uppenbar: • Statistik som finns kring detta görs inte offentlig. Exempelvis den senaste Brå-undersökningen innehöll relevanta uppgifter som inte gjorts tillgänglig för allmänheten. • Media undviker att nämna något om gärningsmannens etnicitet när frågan är som hetast. Efteråt kan fakta krypa fram, men detta går i praktiken inte fram till andra än de särskilt intresserade. (De gånger gärningsmannen är svensk lyfts detta fram desto mer, som i fallet med några hockyspelare på ett hotell) I Västeråsfallet har vi nu fått veta så mycket att den gripne cykelmannen var utlänning, men i övrigt har det varit tyst. Även i Sundsvall har en serievåldtäktsman härjat. Nu är han gripen, och av en tidningsbild framgår att han var neger. Så
här skrev Sundsvalls
Tidning den 23/10 -06: "I
går kväll satte en man skräck i människor
som vistades i Sidsjöområdet, Sundsvall. Under
kvällen fick polisen in anmälningar från
fem olika kvinnor om överfall. En av dem drogs ner
i ett dike. Kvinnan bet förövaren och rev honom
med en nyckelknippa. Två förbipasserande blev
hennes räddning." Nog vore det intressant att få ta del av en kartläggning av gärningsmän till överfallsvåldtäkter i Sverige. Varför får vi inte det? Vi
invandringskritiker anklagas ju för att vara okunniga
och fördomsfulla. Hjälp oss då på
rätt spår: gör översiktliga fakta
kring dessa brottslingar tillgängliga för alla
medborgare!
Även om våra massmedia inte gör det, så vill jag göra det: skilja på å ena sidan inomhusvåldtäkter, å andra sidan utomhusvåldtäkter och överfallsvåldtäkter. Varje våldtäkt är naturligtvis ett övergrepp, men det är den sistnämnda typen som gör våra offentliga utrymmen osäkra och är orsak till att många kvinnor i svenska städer blivit rädda för att röra sig utomhus kvällstid. Det är ett faktum att antalet utomhusvåldtäkter har ökat påtagligt, och fortsätter att öka. Vilka är förövarna av dessa överfall? Om detta tiger våra media, men här finns ett etniskt mönster. Ett mönster som visar på ett samband mellan den bedrivna invandringspolitiken och denna brottslighet. • Redan en Brå-rapport 1993 visade att av dem som gripits, misstänkta för våldtäkt, var 37% utländska medborgare. Läggs till detta gruppen utlänningar som fått svenska medborgarskap hamnar man än högre, förmodligen på mer än 50%. • Brå-rapporten 1996 om invandrares brottslighet visade på en kraftig överrepresentation för framförallt en viss etnisk grupp, nämligen araber. • Brå-rapporten 2005 - dvs den del som gjorts offentlig - redovisar inte etnicitet för respektive brottstyp, däremot framgår etnicitet för den totala brottsligheten. I topp hamnar då individer från Afrika och Mellanöstern. Bilden förstärks av statistik från Norge, som tyder på att cirka 70% av våldtäktsmännen är utlänningar, från länder utanför Europa. Vad talar för att det skulle förhålla sig annorlunda i Sverige?
Om det är som det verkar så tillhör den gripne cykelmannen i Västerås dem som "gömt sig" illegalt i Sverige. Har han därvid haft hjälp av någon präst, advokat eller annan utpräglad "god" människa? Förmodligen. Som framgår av denna historia har dock allt sitt pris - som "någon" får betala. I detta fall de våldtagna, antastade eller uppskrämda kvinnorna. När den av godisterna pådrivna invandringen inte resulterar i brott betyder den ändå ekonomiskt en kostnad för samhället. Även där slipper just godisterna att själva stå för notan. Det får skattebetalarna göra.
Som fallen med Umeåmannen och Västeråsmannen visar finns det både svenskar och invandrare som är avskum. Samtidigt finns där en påtaglig skillnad. • Umeåmannen lyftes fram och exponerades starkt i massmedia. Redan innan han hade fällts fick han figurera med bild i Expressen. • Västeråsmannen är man taktfullt och diskret förtegen om. Han talade med en "lätt utländsk brytning" och hade mörkt hår, så långt sträckte man sig i efterlysningen. Efter hans gripande har framkommit att han varit i Sverige i tre år. Han är således utlänning, förmodligen vad man i media brukar kalla "flykting". Men om han har sökt asyl och varit här i tre år, då betyder det sannolikt att hans ansökan hunnit behandlas, att han fått avslag men ändå - därtill uppmuntrad av tongivande kretsar - dröjt sig kvar. Otaliga är ju de fall där personer sökt asyl men fått avslag (då de saknat skyddsbehov), men vägrat att finna sig i svenska myndigheters besked. De har lärt sig att i Sverige betyder inte ett nej "nej". En hållning som här överförts till umgänget med kvinnor.
Det har ju blivit allt farligare för kvinnor att röra sig utomhus - överfallsvåldtäkterna ökar. Ingen kvinna går längre helt säker - inte någonstans, inte någon tid. Med anledning av detta har en grupp kvinnor i Stockholm krävt åtgärder, bl.a. i form av bättre parkbelysning. Sedan dess har "cykelmannen" i Västerås trätt in på arenan. Möjligen rör det sig om mer än en person. Vad göra åt detta? Är det dags att införa cykelförbud för män i Västerås?
När de politiskt korrekta ska förklara Sverigedemokraternas starka ställning i Skåne vill de gärna göra historiska kopplingar. En del av förklaringen ser de i att nazisterna på 30- och 40-talen var starkare i Skåne än i andra delar av Sverige. Och när utvecklingen i Danmark ska förklaras för man fram teorier om att danskar och svenskar har olika mentalitet, såtillvida att svenskarna skulle vara i besittning av ädlare egenskaper. Som generositet och oegennytta. Möjligen kan ligga ett korn i detta, även om det också kan uttryckas på ett annat sätt. Jag skulle säga att svenskarna är mer naiva och mindre i besittning av en elementär självbevarelsedrift. Sveriges invandringspolitik skiljer sig påtagligt från samtliga nordiska grannländers. En förklaring till detta kan ligga i skilda historiska erfarenheter. Finland var i krig mot Sovjetunionen först genom vitnterkriget 1940-41, sedan som tyskallierad under andra världskriget. Både Danmark och Norge var ockuperade av Hitlertyskland 1940-45. Sverige har inte haft krig sedan 1809, då vi förlorade Finland till Ryssland. Det är mycket, som vi svenskar inte vet om Danmark under ockupationsåren. Det var den 9 april 1940 som tyskarna slog till. Det skedde med överraskning och det kunde ske utan danskt militärt motstånd. Ockupationen ledde till en samlingsregering, under socialdemokraten Stauning. Denna avlöstes 1942 av regeringen Scavenius, som var mer samarbetsvänlig gentemot tyskarna. 1943 ställde dock tyskarna ett ultimatum, oantagligt även för Scavenius, som avgick. Danmark ställdes under direkt tyskt styre. Successivt hade motståndet ökat med strejker och demonstrationer, maskningsaktioner och sabotagehandlingar. Vid ett varv som arbetade med ett fartyg för leverans till Tyskland blev man aldrig klara. Till slut fann tyskarna för gott att bogsera fartyget till Tyskland, för färdigställning där. En generalstrejk lamslog en tid hela landet, för att på en given signal exakt klockan 12.00 upphöra. Senare genomfördes 2-minutersstopp i trafiken, disciplinerat och samordnat. Motståndet var väl organiserat, med en ledning och en omfattande illegal press. När judarna i Danmark hotades av arresteringar såg man effektivt till att de kunde gå under jorden och räddas undan koncentrationsläger. Nazism var något som bara inte gick ihop med dansk mentalitet. Det ligger ingen inkonsekvens i att danskarna nu reagerar på totalitära krav från muslimer - tvärtom! Jag ser snarare en parallell till det danska motståndet på 1940-talet och det danska motståndet idag.
Resonemanget från igår skulle ju kunna hårdras, i ett försök att raljera: "Det är klart att ingen ska behöva ta ett arbete, som inte känns tilltalande. Det är samhällets skyldighet att tillhandahålla sådana arbetstillfällen som individen kan uppleva behagliga." Det låter väl smaklöst och plumpt, eller hur? Så kan väl ingen komma ens i närheten av att resonera? Sedan mänsklighetens begynnelse har det handlat om en kamp för brödfödan. För att säkra överlevanden måste nödvändiga arbetsuppgifter bli utförda. Så kommer det alltid att vara, även om tekniken försett oss med fantastiska hjälpmedel, och även om nya hjälpmedel kommer att uppfinnas. Men lyssna på Masoud Kamali, samhällsvetare! På DN Debatt den 13/10 -06 skriver han: "Alliansens
integrationsexperter lade skulden för den misslyckade
integrationen på den socialdemokratiska regeringen
för att den förespråkade bidragsberoende
och inte vågade 'ställa krav'. En batongliberalism
med synen att det går att piska fram integration
genom att 'ställa krav' på dem som
annars inte söker jobb utan sitter hemma,
.." Med andra ord: en invandrare ska ha rätt till den typ av arbete som vederbörande själv anser sig kvalificerad till, något annat arbete ska han/hon inte behöva ta. Han/hon ska ha rätt att i det läget bli fortsatt bidragsförsörjd. En fråga, som Masoud Kamalis resonemang väcker, blir: ska denna princip gälla för alla medborgare, alltså även svenskar? • Blir svaret "ja" är vi ju vid den inledande hårdragningen. Som då inte blir någon satir. • Blir svaret "nej" betyder det att olika regler ska gälla för olika människor, beroende på deras etniska tillhörighet. Något som det flesta av oss associerar med rasism. NU TYCKER KANSKE en och annan läsare att Kamalis helt extrema åsikter kan vi bortse från. I varje samhälle finns det ju tokdårar. Så skulle jag också kunna tycka, om det inte vore för att • Kamali, i likhet med en del andra pk-propagandister, gäller för att vara "forskare" och sakkunnig • Kamali intill nyligen ledde en stor statlig utredning, på uppdrag av Mona Sahlin • Kamali alltjämt får utrymme i rikstäckande massmedia. (Detta är ju inte, som vi invandringskritiker erfarit, helt lätt att få.)
Sju decennier av nästan oavbrutet socialdemokratiskt maktinnehav. Det har medfört framväxten av en enorm maktapparat. Detta har jag visserligen skrivit om tidigare, men först nu kan anas vidden av problemet. Den nya regeringen har mötts av en rivstart från fientligt inställda massmedier. • Först dreven mot de olika ministrarna, där minsta struntsak gjorts till toppnyheter. • Sedan mediaoffensiven mot regeringens budget och andra reformförslag. Där kan vissa återkommande propagandagrepp noteras: - åtgärden "slår mot" t ex kvinnorna - åtgärden "drabbar" den eller den yrkesgruppen - åtgärden föreslås "trots att" den inte bara ger fördelar för alla. När media hållit på ett tag, med att lyfta fram kritiska röster, kan som nyhet förmedlas att "nu växer kritiken". Ska något förändras så kan det naturligtvis inte gynna alla, i synnerhet inte omedelbart. Åtminstone på kort sikt måste några få försaka något, för att det på längre sikt ska kunna ske en förbättring. Det kräver inget övermått att klarsyn för att inse att ett samhälle har problem, om en ökande andel av befolkningen i yrkesaktiv ålder ska försörjas av andra. Man behöver inte heller vara ett snille för att inse, att om personer kan få i stort sett samma inkomster genom bidrag som genom arbete, då verkar detta avkylande på intresset för att skaffa sig ett arbete. "ARBETE ÅT ALLA!" var en tidig paroll för svensk arbetarrörelse. Den förekom så sent som på 70-talet. Sedan har något hänt. Det har gjorts till en mänsklig rättighet att bli försörjd av andra. Skatterna kan alltid höjas. Om inte annat kan man låna till fortsatt konsumtion. Genom denna utveckling har det uppstått ett politiskt vakuum, som moderaterna och de andra allianspartierna försöker att i åtminstone i viss mån fylla. Det är nu helt nödvändigt med 1. återgång till arbetslinjen, 2. sänkning av skattenivåerna och 3. avbetalning av Sveriges gigantiska statsskuld. Måtte Fredrik Reinfeldt orka med att fortsättningsvis stå emot mediaoffensiven!
"KULTURENS TUSENTALS BIDRAGS-NISSAR FÄLLDE CECILIA". Se skriver Kurt Lundgren på sin blogg, om kulturministerns avgång: "Hon
utmanade den bidragskultur som hela det riksomfattande
svenska DDR-liknande kulturlivet är uppbyggt kring
: hundratals statligt avlönade författare, som
har närmast parasitärt generösa villkor
: över 17 000 kr i månaden oavsett om
du skriver eller inte, på livstid : att få
livstids författarlön är detsamma i pengar
som att få ett Nobelpris i litteratur, vi talar
här om sju-åtta miljoner kr under en livstid. "Om en enda minister hotar våra bidrag ser vi till att den personen avsätts ty vi har problemformuleringsprivilegiet, vi besitter alla opinionsskapande positioner." Lundgren anser att statsminister Reinfeldt nu bör återinsätta Cecilia Stegö. Spontant kan jag inte annat än instämma! Ett återinsättande av Stegö vore verkligen en markering, av vad som är huvudsak och vad som är bisak. Det vore att visa, var skåpet ska stå. Om hon nu återinsätts, då blir det på ett mycket tydligt uttalat mandat, av att rensa i bidragsdjungeln. Skattebetalarnas medel måste användas med en helt annan ansvarskänsla än vad s-regeringarna visat prov på! Drevet mot Stegö bekräftar behovet av en Stegö. En annan blogg som har intressanta kommentarer i frågan är Merit Wagers. Under rubriken "KONTROLLERA KONTROLLERARNA!" skriver hon, med en brasklapp om "satir":
"Kontrollera varenda en
som tar sig rätten att hänga ut allt om människor
offentligt, slå deras liv i spillror, vältra
sig i minsta lilla förseelse..." Över till något helt annat: Såg du inslaget på TV4 i morse, debatten mellan Nyamko Sabuni /fp) och Jonas Åkerlund (sd)? Det bör ha öppnat ögonen på en och annan tittare! Och får mig att tänka på en liten historia. Fröken frågade klassen om det hänt något speciellt i helgen. Lille Sven räcker upp handen och säger: - Min katt har fått ungar och vi har döpt dem alla till socialdemokraterna. -
Ja ha, säger fröken, det var ju lite speciellt! - Du kan väl berätta för kommunalrådet vad dina kattungar heter. Sven svarar: - De heter Sverigedemokraterna. Fröken blir bestört och säger: - Men du sa ju att de hette socialdemokraterna. - Jo, det stämmer svarar lille Sven, men nu har de fått upp ögonen.... |
|||||||||||