Harrys död

Det är något som inte stämmer med 80-årige Harry Wallins död. Varför agerade de som skulle svara för tillsynen av honom som de gjorde? Varför larmade de inte läkare och/eller anhöriga, när Harry vägrade äta?

Kan bakom detta ligga en konflikt mellan Harry och personalen? Var det hans protest, när han kände sig dåligt behandlad? Och att personalen upplevde det som obehagligt att dra uppmärksamhet till hans missnöje?

Klart är att man som gammal och orkeslös kan vara fruktansvärt utlämnad. I själva verket är det ett elände av stora mått som nu pågår i det tysta, runtom i Sverige.

Jag fick just ett mejl från Hasse, som arbetar med att röja i lägenheter hos åldringar. Han skriver:

Hejsan Janne!
 
Läser allt du skriver som vanligt. Det är alltid mycket bra. Nu senast läste jag i bloggen om den gamle mannen som fick ligga och torka ihjäl.
 
Jag arbetar med att tömma lägenheter & dödsbon och jag ser då på nära håll hur illa många gamlingar har det. När man kommer in i en lägenhet så har ju innehavaren oftast avlidit eller flyttats till sjukhem och jag är den som skall röja ur allt så att städning kan göras. Det otroligt hur skitigt och äckligt de tvingats leva. Skorna kladdar nästan fast på golven som ser ut att inte ha städats på månader. Hemtjänsten verkar inte bry sig särskilt mycket om grundläggande hygien. Detta ser jag gång efter gång efter gång och det är inte tillfälligheter utan väldigt vanligt. Våra gamla FÅR verkligen leva som boskap i vårt socialdemokratiska folkhem. Fy fan för att bli gammal i Sverige!

/Hasse

"Sverige är ett rikt land!" har Bengt Westerberg och andra predikat genom åren. Nog finns det en del som inte stämmer...

KD och hederligheten

I DN den 27/6 -06 återfinns en artikel med rubriken "KD-LEDAREN SLÅR ETT SLAG FÖR ETT HEDERLIGARE SVERIGE".

Artikeln påminner om ett förslag från Kristdemokraterna:

"Redan i fjol föreslog kd att passivitet inför brott skulle bli straffbart.

- Ingen förväntar sig att en liten farbror ska ingripa mot tolv skinnskallar som sparkar på någon. Men..."

Hur vanligt förekommande är skinnskallar i Sverige år 2006? Är det den typiska situationen vid gatuvåld, att förövarna är skinnskallar?

Massmedia gör, i denna DN-artikel som annars, sitt bästa för att framställa en skev bild av verkligheten. När det någon gång är en svensk som är förövare - som nu med Hagamannen och tidigare med några hockeyspelare - slås det upp stort med namn och fotografier. I de fall förövarna är invandrare mörkar man om både bakgrund och identitet.

Varför?

Jo, det skulle kunna väcka krav på omläggning av den förda invandringspolitiken. Det skulle kunna leda till att åtminstone något av de sju partier som bär ansvaret för denna politik - och de många våldsbrotten i dess kölvatten - straffas.

Straffas genom att åka ur riksdagen efter valet i höst

Godhetens pris

Tenstamannen med bombbältet var norrman, får vi veta genom svenska media. I Danmark ger media mer information: han hade jugoslavisk bakgrund.

Det intressanta är dock vilka som torterat honom och sedan placerat denna bomb på hans kropp, apterad på ett sakkunnigt sätt.

Det var tre män, boende i Tensta. Det blir inget djärvt antagande, att de har utländsk bakgrund.

Tidigare förekom inga nyheter av det här slaget. Det är något som kommit med invandringen.

Sverige har under de senaste tre decennierna givit uppehållstillstånd åt 100.000-tals människor från fjärran kulturer. Många av de som kommit har inte kunnat styrka sin identitet, det har ändå fått stanna - på "humanitära grunder". Till och med svenska medborgarskap har beviljats människor, vars tidigare förehavanden vi inte vet mycket om.

Det hela har skett i godhetens namn. Allt tydligare står nu klart vilken situation vi därigenom försatts. Närsomhelst kan Sverige drabbas av ett förödande terrordåd.

När ska de ansvariga för detta ställas till svars?

Varför dog Harry?

Från en SR-webbsida från slutet av maj:

"80-årige Harry Wallin dog av uttorkning, trots att han hade hemtjänst flera gånger om dagen. Vårdföretaget Carema kallade varken på läkare eller på anhöriga, trots att 80-åringen snabbt försämrades."

En VD på Carema uttalar sig i Östersunds-Posten:

"- Man fastnade på integritet. Och visst ska man respektera integritet men inte på bekostnad av hälsa och säkerhet.

Personal från vårdföretaget skulle ha besökt mannen dagligen, men "när den gamle inte ville äta eller dricka lät de honom vara".

De anhöriga ställer sig dock tvivlande, enligt en SR-notis:

"...sönerna misstänker att deras pappa inte fått något besök på en hel vecka - eftersom medicin för så lång tid låg kvar i dosetten, när en kommunal nattpatrull besökt mannen som då var mycket sjuk."

80-åringen skickades akut till sjukhus, där han fick sju liter vätska via dropp. Det hjälpte inte, då hans njurar redan slutat fungera.

Död genom uttorkning lär f.ö. vara mycket smärtsamt.

Denna händelse väcker frågor. Hur kan anställda inom vården vara så okunniga, att de inte förstår innebörden av att under flera dagar vara utan vätska? Hur kan de ha försummat att kontakta både läkare och anhöriga?

Av nyhetsrapporteringen framgår inget om orsaken till att Harry Wallin inte ville ha med Carema-personalen att göra, men jag erinrar mig en notis ur tidningen Kommunalarbetaren, nr 16/01:

"ASSISTENTER NEKADES JOBB FÖR ATT DE VAR INVANDRARE

Invandrare nekades arbete som personliga assistenter. Men trots att fallet uppmärksammades har ännu inget hänt.

Diskrimineringen i Trollhättan berodde, enligt personalchef Per Johanssons yttrande till diskrimineringsombudsmannen (DO), på att vårdtagaren i vissa fall inte ville ha en assistent av utländsk härkomst. Vårdtagarens önskemål är dock ingen ursäkt.

- Ska man följa DO har kommunen ingen skyldighet att tillhandahålla en personlig assistent om vårdtagaren inte vill ha den som kommunen först erbjuder. Tackar vårdtagaren nej blir det helt enkelt ingen assistent,..."

Samma scenario gick igen i uttalanden från tidigare DO, Margareta Wadstein: en vårdtagare skulle inte ha rätt att ställa krav om svenskakunskaper hos vårdpersonalen.

Kan det ha varit fråga om något liknande i fallet med Harry Wallin?

En tidnings grundare

"En dokumenterad återfallsförbrytare". Så har Blågula frågor beskrivit denne man.

Det kunde låta hårt, men han var faktiskt både åtalad och dömd mer än en gång.

Sin brottskarriär har han sedan fortsatt - parallellt med att han burits fram av massmedia som expert på "högerextremism". Mannen grundade 1995 en tidskrift som snart fick stöd av Mona Sahlin, Robert Aschberg och hela etablissemanget i Sverige.

Nu har mannen återigen givit polisen sysselsättning. Av artiklar i Aftonbladet framgår att han sätter skräck i sin omgivning. Personer som haft med honom att göra uttalar sig:

"Det finns ett mönster hos honom sedan många år att förtala och skandalisera andra."

Mannen heter Tobias Hübinette.

Den tidskrift han startade är Expo.

Folkpartiet i knipa

Folkpartiet fortsätter att minska i opinionsmätningarna, och det rör sig om statistiskt säkerställda minskningar. Egentligen inte förvånande. Underligt vore snarare, om detta parti inte minskade!

Inför riksdagsvalet 2002 gick Folkpartiet ut med kravet på att vissa kunskaper i svenska ska vara en förutsättning för att kunna få svenskt medborgarskap.En självklarhet, kan tyckas, som varje parti borde stå bakom. Det borde sedan länge vara etablerad praxis.

Folkpartiet nästan tredubblade sitt röstetal i det valet, men så fort rösterna och alla de nya riksdagsmandaten var inkasserade släppte partiet sitt krav på svenskakunskaper. Det är fullt naturligt att de väljare som Folkpartiet därmed svek nu överger partiet.

"Att vara liberal är att vara kluven", har folkpartister länge framhållit, som en slags merit. När Folkpartiet intar en kluven hållning i invandringspolitiken, är det ändå inte främst ett resultat av denna principiella hållning eller av en medveten strävan.

Det rör sig nog mer av ett ofrivilligt "korsdrag":

• Å ena sidan har man den westerbergska traditionen, med mässandet om att "Sverige är ett rikt land" och att inga gränser ska finnas för våra godhetsambitioner. En tradition av extrem självgodhet - man reser sig ur TV-soffan när en meningsmotståndare kommer in i studion.

• Å andra sidan har man influenserna från Danmark, där systerpartiet Venstre sedan 2001 har regeringsansvaret och radikalt lagt om kursen i dansk invandringspolitik. Vilket i valet 2005 gav förnyat förtroende från väljarna.

Inom Folkpartiet ryms nu två olika strömningar. Dels de som vill hålla fast vid det gamla, dels de som vill lära av Venstre.

De båda strömningarna ryms ibland inom samma individ, som är fallet med Mauricio Rojas: ena dagen pläderar han för amnesti åt "gömda flyktingar" och "apatiska barn", nästa dag kan han göra nyktra konstateranden om hederskulturer och invandrarvåld.

SKA FOLKPARTIET HA EN FRAMTID inom svensk politik, då måste partiet nu välja väg. Jag vill råda fp-ledningen att göra ungefär som Sverigedemokraterna har gjort: dumpa allt det gamla. Förnya partiet rakt igenom!

SD-ledningen tar oreserverat avstånd från varje form av extremism och har uteslutit medlemmar som på något sätt kan kompromettera partiet.

På motsvarande sätt borde FP-ledningen nu rensa i sina led, rensa från godhetsextremism och antidemokratiska hållningar. Samtidigt måste partiet inför årets val gå ut med en tydlig och konsekvent svenskvänlig politik.

Denna omställning får inte ske i smyg! Det måste tvärtom betonas att det rör sig om en seriös kursomläggning och en brytning med den tidigare fp-linjen.

Lars Lejonborg bör samtidigt be svenska folket om ursäkt, för den oerhörda skada som regeringsåren 1991-94, med Bengt Westerberg som socialminister och Birgit Friggebo som invandringsminister, förorsakade Sverige.

"Vägledande"

Expressen den 18/6 -06:

"Upprättelse

En restaurangägare i Gävletrakten måste betala sammanlagt 30.000 kronor till två kvinnliga romer som han nekat servering. Det är en liten summa att betala för etnisk diskriminering. Men en bra dom som torde bli vägledande i kommande diskrimineringsfall."

En liten summa? För ledarskribenter på rikstäckande dagstidningar kanske, men inte för folk i allmänhet.

Ledarsticket får mig att tänka på vad som i början av 1980-talet drabbade, Arne, en bekant till mig. Han var då ung och arbetade i en korvkiosk för att få ihop pengar till en längre utlandsresa. Vid ett tillfälle kom ett 10-tal romer till honom. Den siste skulle betala, men när alla fått sina korvar försvann de bara. Det blev Arne själv som fick stå för den kostnaden.

Efter denna händelse lärde sig Arne att ta betalt först, innan han lämnade ut några korvar. I varje fall när kunderna var romer.

Det är så det fungerar i verkliga livet: "trial and error". Med lagstiftning ska detta nu sättas ur spel.

Jag funderar på vilka de långsiktiga konsekvenserna här kan bli. Öppnar sig här inte möjligheter till extrainkomster till företagsamma individer inom etniska minoriteter?

Först går man till en restaurang och blåser ägaren på betalning, försvinner bara efter en brakmåltid.

Sedan kommer man tillbaka efter en vecka - antingen personligen eller någon annan ur gruppen, klädd på samma karaktäristiska sätt - och blir vägrad servering. Så anmäler man och tillgodogör sig ett värde som vida överstiger brakmåltiden.

Hur går det då för småföretagandet i Sverige?

Tre farligheter

Det är uppenbart att det finns tre fenomen som ur makthavarnas horisont är särskilt farliga och därför ska prioriteras beträffande rättsliga eller andra åtgärder:

1. Poliser som går in för sitt jobb

2. Medborgare som organiserar sig i brottsbekämpning

3. Ungdomar som heilar eller bär odalrunor.

På detta finns nu flera exempel:

1. Poliser som går in för sitt jobb

Ur TT-telegram den 14/6 -06:

"En 62-årig polisman dömdes i dag för misshandel och olaga tvång till villkorlig dom av Ystads tingsrätt. Han blir också av med jobbet.
 
Händelsen utspelade sig när polismannen tillsammans med en kollega stoppat två biltjuvar, då 16 respektive 17 år gamla. Enligt de två tonåringarna har de blivit slagna i huvudet av den nu dömde polismannen med något som kan ha varit en ficklampa. En av dem vittnar också om att han blev trampad i ryggen samtidigt som han ombads uppge sin identitet."
 
Straffet skulle egentligen bli fängelse, men tingsrätten.väljer att stanna vid villkorlig dom. Det räcker ändå för att polismannen ska bli av med jobbet. Dessutom måste han betala skadestånd till tonåringarna på 8 000 respektive 9 000 kronor.

Det här fallet är inte unikt, i hur domstolar verkar för att få fram passiva och oengagerade poliser. Den som inget gör riskerar ju inget för personlig del.

Vi har även fallet med polisbefälet Bengt Lindström i Malmö, som avskedades för kritik mot s-politiker.

2. Medborgare som organiserar sig i brottsbekämpning

• Polisen runtom i Sverige drabbas av nedskärningar därför att pengarna inte räcker (inte minst pga den "berikning" som invandringen medfört).

• Samtidigt görs kvinnor till chefer, på tveksamma meriter.

• Dessutom alltså denna jakt på poliser som försöker få fatt på brottslingar.

Resultatet blir givet: brottslingarna får handlingsutrymme och brotten ökar. Ofta kommer ingen polis vid larm. Medborgarna känner - med all rätt - en stigande otrygghet.

I den situationen börjar många svenskar söka sig till varandra, för att se vad de kan göra gemensamt i syfte att skapa bättre trygghet i sin omgivning.

"Medborgargarden", brukar det kallas.

Det visar sig att på detta ser makthavarna allvarligt. Här är något för polisen att bekämpa! Alltså: inte brottslingarna, utan medborgare som vill försöka skydda sig mot brottslingarna.

Ur Sydsvenskan den 2/2 -06:

"Polisen kallar till möte för att diskutera den dystra rånstatistiken och medborgargardet 'arga pappor' i Limhamn och Bunkeflo."
 
"Polismästare Ulla Ardermark har kallat medborgargardet för 'ett angrepp mot demokratin'”

3. Ungdomar som heilar eller bär odalrunor.

Det tredje fenomenet som makthavarna finner alarmerande och vill prioritera insatser mot är unga svenskar som tjusas av nazi-symboler.

Det kan räcka med en odalruna, en torshammare eller en liten svenska flagga på tröjan för att skolan ska skicka hem eleven ifråga. Det gäller m.a.o. inte bara nazism utan varje uttryck för nationell identitet och stolthet.

Om detta har Eva Bergqvist skrivit en hel del i "Fri information".

Rasism

Efter överfallet på några svenskar i Malmö iförda blågul klädsel i samband med VM-fotbollen, publicerades följande insändare i Svenska Dagbladet:

"RASISM MOT SVENSKAR

Det är med chock jag läser i tidningen att två svenska killar attackerades av ett invandrargäng för att de hade på sig det svenska fotbollslandslagets tröja. Efter att flytt, följdes svenskarna av gänget i en bil, och efter flera misslyckade försök lyckades gänget till slut att meja ner en av svenskarna som sedan fördes till sjukhus.

Tyvärr ökar rasismen i Sverige dag för dag, och då pratar jag inte om outbildade skinheads som marscherar i sina boots och skriker slagord. Jag pratar om den rasism som finns mot svenskarna i deras eget land. Jag pratar om invandrare som anser att alla svenska tjejer är prostituerade, alla svenska män odugliga, det svenska samhället sjukt och alla svenskar idioter.

Hittills har samhället hållit tyst och därmed låtit den här formen av rasism växa. Resultatet såg vi i 'Ungt val', där Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti bland de unga. Detta tycker alla är så hemskt och analyser görs. Professorer tar på sig sina finaste slipsar och sätter sig framför tv-kamerorna och pratar om alla socioekonomiska problem och alla -ismer de kan komma på, men ingen pratar om den rasism som finns mot svenskarna i deras eget land.

Herregud, varför är det ingen som förstår hur djupt det här problemet är? En svensk person får inte lov att i sitt eget land ha den svenska flaggan eller klä sig i Sverigetröjor. Det är helt ok för oss invandrare att ha flaggor från våra länder i våra lägenheter och bilar, och ha kedjor runt halsen med vårt lands karta, men om en svensk pojke tar på sig en tröja med svensk flagga för att det är fotboll på tv, så mejas han ner av en bil. Denna gång gick det bra, men nästa gång kommer inte samma person, eller en annan svensk som råkar älska sitt land, ha samma tur.

Om inget görs omedelbart, är det faktum att Sverigedemokraterna är Sveriges tredje största parti bland de unga, vårt allra minsta problem..."

SvD-insändaren var undertecknad "Ardavan Khoshnood".

Det är inte alls osannolikt att det faktiskt är en invandrare som undertecknat denna insändare. Självklart finns det även invandrare som ser vad som sker i Sverige, och som har en sund uppfattning om vad som är rätt och fel.

Men varför ser vi aldrig liknande insändare, undertecknade av svenskar? Det beror inte på att det inte finns svenskar, som tycker så. Nej, det beror på att skulle en svensk sända in en sådan insändare, då skulle de uppfattas som utslag av "främlingsfientlighet" och annat otäckt. Den skulle aldrig bli publicerad.

Den tolkningen är därför möjlig, att insändaren ifråga faktiskt är skriven av svensk, som för att få den publicerad angivit ett utländskt namn. Detta säger något om situationen i vårt land.

Det understryker samtidigt innehållet i insändaren.

Där jag trots allt tror att Ardavan Khoshnood existerar i verkligheten, och att det är han som skrivit insändaren.

PS: Nu har jag fått besked om att insändaren var autentisk. Ardavan Khoshnood kommer från Iran, är läkarstuderande och tidigare ordförande. för MUF i Malmö.

Förljugenhet

På Metros framsida igår fanns rubriken "UNGA INVANDRARE TVINGAS LEVA PÅ BIDRAG".

20-25% av invandrarna i åldern 16-24 år går på socialbidrag. Motsvarande siffra för svenskar är 5-8%.

Om man hade nöjt sig med att i rubriken skriva "Många unga invandrare lever på bidrag", då hade det varit bara ett objektivt och sakligt konsterande av faktum.

Nu stoppar man i rubriken in en tolkning, om att detta är helt ofrivilligt. Kanske är så fallet beträffande många unga invandrare, i andra fall är det kanske inte så. Hur det fördelar sig vet inte jag, och förmodligen heller inte Metro.

Det är inte alls självklart att unga människor idag skulle fasa för att leva på bidrag istället för att få inkomster genom eget arbete. I synnerhet om det arbete som det handlar om är icke-glamoröst och dåligt betalt. Helena Riviere har skrivit om detta i sin bok "Bidragskulturen".

Även i fall där man helst skulle vilja få ett arbete kan det handla om att man själv försatt sig i en situation med små valmöjligheter genom svaga prestationer i skolan, i vissa fall kanske även påbyggt med ett straffregister.

Nyligen har förekommit rubriken om att invandrareelever är mer motiverade i skolan än svenska elever, men ändå krävs extra satsningar i invandrartäta skolor, ändå lyckas invandrarelever sämre i kärnämnena.

DENNA FÖRLJUGENHET GÅR IGEN även när media kommer in på arbetslösheten och den låga självförsörjningen bland invandrare i allmänhet.

En enda förklaring till detta ges: diskriminering från det svenska samhällets sida. Vi släpper inte in dem, tillåter dem inte att få arbete. Aldrig presenteras några belägg för att detta faktiskt skulle vara den huvudsakliga förklaringen.

Visserligen har en lutheransk arbetsmoral viktig del i bygget av det svenska välståndet. Men inte ens bland etniska svenskar är denna arbetsmoral längre självklar. Man svartjobbar gärna, och gör vad man kan för att undgå skatt. Till detta urgröpande av allmän moral bidrar naturligtvis etablissemangets gränslösa excesser, som nu senast Anitra Steens pensionsavtal.

Än mindre självklart är att denna arbetsmoral skulle existera bland människor från fjärran länder och främmande kulturer, där man aldrig varit i närheten av ett välfärdssamhälle liknande det svenska. Många är sannolikt helt nöjda med att bli försörjda utan att behöva få smuts under naglarna.

Förklaringen till den låga självförsörjningen bland invandrare är naturligtvis flera:

• dåliga kunskaper i svenska

• avsaknad av utbildning eller yrkeserfarenhet, avpassad för den svenska arbetsmarknaden

• kulturella skillnader, med en annan arbetsmoral

• svaga ekonomiska incitament. Med många barn kan det löna sig bättre att stanna hemma än att ge sig ut på arbetsmarknaden - bidrag ger högre inkomster än förvärvsarbete.

Det måste bli ett slut på förljugenhet i våra massmedia.

SD i SVT24

Under vecka 24 intervjuades Sverigedemokraternas ordförande, Jimmie Åkesson, i SVT24:s "Korseld". Några moment blev de gamla vanliga:

Som "opartisk expert" inkallades Expo att kommentera. Domen blev den förutsägbara: SD är alltjämt opålitligt, partiet har försökt rensa ut, men inte lyckats tillräckligt.

Vittnade gjorde även Tommy Funebo, en gång centralt placerad inom partiet. En av de många omständigheter som han fann graverade var det 33-punktprogram som antagits vid SD:s årsmöte 2005. Vad som i detta program skulle anses så galet framgick dock inte.

Intervjuaren gjorde inga försök att dölja sin partiskhet. Inte bara avbröt han ideligen Åkesson, han talade också om Sveriges flyktingpolitik som ett "föredöme". Underförstått:det är i normalfallet flyktingar som får PUT i Sverige och ju fler PUT, desto bättre.

Jimmie Åkesson verkade aningen nervös och talade forcerat, men gjorde i stort sett bra ifrån sig.

När han talade hur många miljarder som invandringen kostar borde han ha försökt driva resonemanget ett steg längre.

Det skulle väl inte göra något att invandringen kostar miljarder, om Sverige hade obegränsade resurser. Problemet är att så inte är fallet, och då drabbas grupper av svenskar - särskilt utsatta grupper. Invandringens mångmiljardkostnader får konsekvenser på olika samhällsområden. De gör att "besparingar" och nedskärningar framtvingas inom skola, polis, sjukvård, äldreomsorg, osv.

Ett avskaffande av fastighetskatten skulle kosta dryga 20 miljarder. Invandringen kostar kanske det tiodubbla.

Det finns ekonomiska samband som Riksdags7partiet inte vill låtsas om. Sverigedemokraterna står där för mer av ärlighet och verklighetskontakt.

Till detta kommer invandringens kostnader i form av mänskligt lidande, eroderat rättssamhälle och minskad yttrandefrihet, kostnader som inte kan mätas i pengar.