December
2006
December
2006
Som läsare av min blogg känner förmodligen även du till vad som hänt med en del av våra muséer, nämligen att de förvandlats till propagandaverktyg för dagens aktuella - politiskt korrekta - strömningar. I den mån det alls handlar om det förflutna kan det handla om att leverera moralkakor, om hur icke-existerande eller dåliga vi svenskar är. Så mycket mer befriande var det att besöka Armémuseum på Östermalm. Man kan tycka vad man vill om det som hänt, att det var bra eller dåligt, önskvärt eller icke-önskvärt, något att vara stolt över eller något att beklaga. Men det har faktiskt hänt, då tillhör det vår historia och platsar på våra muséer. Armémuseum lyckas dessutom göra det på ett omväxlande och spännande sätt. Det sker pedagogiskt, ger aha-upplevelser. Plötsligt känner man sig ha förstått något som han tidigare inte varit klar över. Med andra ord vill jag rekommendera ett besök på Armémuseum. Eller flera besök - det är så mycket, att man behöver mer än en dag där. Fram till nyår är det avgiftsfritt. En av detaljerna gällde de typer av bestraffningar som förekom under 1700-talet och tidigare - ofattbara i sin grymhet! Straffen - spöslitning, stegling, trähästen och gatlopp - åskådliggjordes genom modeller. "Trähästen" fanns möjlighet att själv provsitta. Straff utdömdes på sittningar upp till två timmar. Skulle denna trähäst återinföras i Sverige , t ex för våldtäktsmän, skulle det förmodligen räcka med straff på några minuter för att radikalt minska återfallen...
Brott, straff och förebyggande Nu jar jag hittat texten till Afzeliuslåten. Den heter "När man jämför" och finns med på Hoola-Bandoola-skivan "På väg". Texten lyder: "Ibland när krampen släpper och man vågar andas ut. Och bilderna försvinner av en pina utan slut. Efter femton år i fängelse för n´åt man aldrig gjort får man kika en sekund genom nyckelhålet till himmelrikets port. Refräng: Det är då man vill få gömma sig och gråta som ett barn, när man jämför med hur det är med hur det hade kunant va´. Hur vanligt är fängelsedomar på femton år? Eller trettio? Är en fånge så helt oskyldig som här i visan lär han vara exemplariskt skötsam och då blir det ju en rejäl straffrabatt. Om man nu alls kan tala om "straff" inom vår moderna svenska kriminalvård. För övrigt råkade jag höra Johnny Cash på radion igår, med sin låt "San Quentin". Det lät som en ideologisk programförklaring för dagens politik: frågan gällde om en fånge "blir bättre" eller inte av att sitta inne. Ställs frågan bara så kan ju slutsatsen bara bli att inga fängelser ska finnas. Det var en live-inspelning med en publik av fångar som jublade åt varje strof. Icke-närvarande var de många offren för dessa grovt kriminella - offer som i många fall inte längre fanns i livet. De skulle knappast ha jublat. Ett mått av straff vid brott tycker jag är fullt legitimt, både för att avskräcka från nya brott och för att ge offren en form av upprättelse. En fängelsevistelse kan också fungera som internering, vilken gör att ytterligare brott inte kan begås av vederbörande åtminstone under interneringstiden. Det har ju visat sig att både bostadsinbrott och värdetransportrån under vissa perioder minskat påtagligt - perioder då grupper av särskilt brottaktiva suttit inlåsta. För övrigt är kontrasten slående, om man jämför hur grymma straff som fanns tidigare i Sverige. Pendeln har sannerligen slagit över från en överdrift till en annan! Mer om det imorgon.
Lars Nylén, kriminalvårdschef, svor s.a.s. i kyrkan häromdagen. Sade sådant som normalt renderar ankalgelser om att utsätta redan utsatta, sparka på den som ligger, osv. På SvD:s ledarsida den 6/12 -06 skriver Maria Abrahmasson om detta: " JO har genom ett färskt utlåtande skvallrat för justitiedepartementet och riksdagen att ett femtiotal intagna på landets tyngsta anstalter har hållits isolerade från sina svårt kriminella kompisar alldeles för länge.... JO
hänvisar till lagförarbeten och
tidigare JO-beslut och landar i att problemet
framför allt har sin förklaring
i kriminalvårdens ansträngda
platssituation." Nylén fortsätter: "Vi talar om ett extremt klientel som på de psykiatriska klinikerna skulle brytas ner, få ett stolpiller och ligga nersövda i 14 dagar." Jag kan bara instämma med Nylén om 60-talets syn på kriminella. Det var på den tiden man bildade en form av tjuvarnas fackförening. Jag tänker också på sångaren Björn Afzelius, som jag har många LP-skivor med. En av hans vackraste, mest melodiska, visor handlar om en fånge. Texten talade om att han satt där han satt "för något man aldrig gjort". I normalfallet får man väl ändå förutsätta att de som sitter i fängelse faktiskt har begått de brott som de dömts för. Brott, som orsakat andra människor skada och lidande. Men det var något som Afzelius inte kunde erkänna. Ungefär som polisbefälet i Skåne nyligen, efter AFA:s misshandel av SD:s partisekreterare. Polismannen ifråga förklarade att det inte funnits någon avsikt att skada. Hur kunde han veta det? Så
mycket löjligare, då ledande
AFA-iter efteråt gladde sig åt
den skada de orsakat.
"På menyn" för elitkonstellationer som Bilderbergruppen står att tona ned nationerna. Det är därför vi svenskar är så töntiga, det är därför ingen svensk kultur existerar, det är därför vi saknar en historia. Ursvenskt är, har vi fått lära oss, bara barbariet. Nationerna nedmonteras från samtidigt två håll: 1. EU o.dyl för ökad överstatlighet. Hit kan räknas även konventioner om "mänskliga rättigheter", som ska överordnas både ekonomiska realiteter och folkviljor. 2. Förstärkning av regionerna. Hit hör bl.a. en förstärkt ställning för regionala språk eller minoritetsspråk, som i Spanien respektive Sverige. Ur Sydsvenskan den 5/12 -06: "Enligt
huvuddragen i betänkandet som Sydsvenskan
tidigare avslöjat (21 november) skall
landstingen avskaffas och ersättas
av regionkommuner med ansvar för sjukvård
och regional utveckling. Ett direktvalt
”parlament” à la Region
Skåne skall svara för detta.
Regionens gränser skall sammanfalla
med det nya länets. Det blir kanske
bara åtta eller nio län/statliga
regioner i framtiden.
Vilka associationer ger ordet "appeasement" (sv. "blidkande")? Söker man på Google så får man 2,7 miljoner träffar. Den första är en Wikipedia-text där följande sägs: "The word in its normal meaning connotes the pacific settlement of disputes; in the meaning usually applied to the period of Chamberlain's premiership, it has come to indicate something sinister, the granting from fear or cowardice of unwarranted concessions in order to buy temporary peace at someone else's expense." "By far the most well-known case of appeasement is one which ultimately failed — the appeasement of Adolf Hitler's Germany by British Prime Minister Neville Chamberlain's government in the late 1930s. The Munich Agreement in particular stands as a major example of appeasement. " Alltså: ordet har främst kommit att syfta på den brittiske premiärministern Chamberlains eftergifter åt Adolf Hitler i München 1938. Mina associationer går till detta, när jag tar del av de påtryckningar som nu utövas på Finland beträffande asylinvandringen. Under ganska många år har ju Finland här framstått som ett undantag, med en politik mer präglad av elementär självbevarelsedrift och sunt förnuft. Nu är Finland med i EU, och trycket ökar från "omvärlden". Detta kan avläsas i statistiken från år 2005: Finland gick då om Danmark, i antalet asylansökningar. Men - som Chamberlain och England fick erfara efter 1938 - man har inget för "appeasemant". På eftergifter följer nya krav. Nu försöker man mjuka upp finnarna genom skuldbeläggning: plötsligt uppmärksammas det historiska faktum att Finland 1941-44 sedan stred på Hitler-Tysklands sida mot Sovjetunionen. Ur SvD den 29/11 -06: "FINLAND
LJUGER OM NAZISMEN" "Professor
Kirby skriver att Finland bedrev en politik
'som bara kan beskrivas som etnisk rensning'. Frågan blir då: hur - drygt ett halvsekel senare - gottgöra detta? Jo, naturligtvis genom att öppna landets gränser för fjärrinvandring! Här finns dock redan facit, genom Sveriges erfarenheter: a) Ju mer invandring man öppnar landet för, desto mer av nya krav följer. Krav på både ytterligare invandring och på anpassning av den egna befolkningen. b) Priset blir högt, både ekonomiskt och socialt. I slutändan undergrävs även demokratin i landet. Finnar, stå på er! Finland är ert! Ni har rätten till ett eget land!
En indikation på att det rör sig om en gemensam plan, som emanerar från samma maktcentra, är det faktum att samma politik för massinvandring och samma kampanjande för s.k. mångkultur sker samtidigt i så många länder. Samma argument, samma typ av påtryckargrupper, samma mönster. En sak är att f.d. kolonialmakter som England och Frankrike, Nederländerna och Belgien, tar emot invandrare från sina tidigare kolonier. Det är möjligen begripligt. En sak är att ett besegrat land som Tyskland, skyldigt till krigsförbrytelser, tar emot invandrare - för att försöka gottgöra och/eller döva ett dåligt samvete. Det kan man kanske förstå. Men Sverige?! Genom en massiv propaganda har man lyckats skuldbelägga också oss svenskar - för att vi inte deltog i kriget mot Hitler. Också vi skulle därigenom ha något att försöka gottgöra. Men det stannar ju inte vid detta. I princip samma sak, om än inte i samma skala, inträffar i våra grannländer. Både Danmark och Norge har själva varit ockuperade, och har gjort motstånd mot nazisterna. Ändå blir även de "med på tåget". Det lysande undantaget är - eller har åtminstone varit - Finland.
Om demokrati har jag skrivit mycket. Envar som läst mig vet, att jag räknar mig som demokrat. Det är ingen perfekt styrelseform, men jag kan inte se något bra alternativ till demokrati. Man kan önska sig en upplyst despot, men vad händer om despoten övergår till att bli en tyrann? Vad kan då sättas emot? Men om vi vänder på perspektivet. Vi har Bilderberggruppen, Trilateralen och allt vad de heter. Elitklubbar av världens mäktigaste, med en bestämd agenda. De vet i stora drag varthän de önskar att utvecklingen ska gå. De har redan lyckats komma en bit på väg och de vet vilken fortsättning de vill ha. Vilken funktion fyller demokratin för våra globala makthavare? Det är knappast fråga om att böja sig för några folkviljor, snarare att få signaler om vilka taktiska reträtter och justeringar av strategin som kan visa sig nödvändiga. Ibland måste de slå av på takten, ibland krävs omvägar, men målet och riktningen förblir densamma. Röstar ett folk "fel" beträffande en EU-anslutning, då anordnas snart en ny omröstning i frågan. Så kan man fortsätta, till dess att svaret blir "rätt". Demokratiska val kan ur elit-perspektivet fylla två viktiga funktioner: 1. Legitimitet och stabilitet Med val som allmänt anses demokratiska skapas en legitimitet för systemet och medborgarna i allmänhet respekterar valresultatet. Även om man inte gillar sina makthavare så får dessa en legitimet. Det ger möjligheter till en fortsatt stabilitet i samhället. 2. Mätare och avläsare Valen ger en avläsning av läget och verkar därigenom kontrollerande. Valkampanjer gör att aktörer kommer ut på arenan och man kan se vilka krafter som finns att räkna med, vilken styrka och inriktning de har. Valresultat kan ge underlag för beslut om fortsatt agerande, avgöra vilka metoder som krävs. Förtryck, särskilt öppet våld, innebär en politisk kostnad. Så långt möjligt undviks detta. Man eftersträvar att nå sina mål till lägsta möjliga kostnad. Å andra sidan är målen överordnade: så långt det visar sig nödvändigt kommer man att trappa upp förtrycket. Så kan en mörkare tolkning av skeendet te sig.
Om man ska erövra ett annat land - hur gör man då? Det klassiska sättet är ju att ha byggt upp resurser i form av armé, flotta och flyg, för att sedan med buller och bång göra en storskalig invasion och militärt nedkämpa allt motstånd. Ett snäpp subtilare är att - fortfarande lutande sig mot militär makt - förmedla hot och utöva utpressning, för att få vad man vill ha. Detta senare - att hota sig fram till eftergifter - kan också åstadkommas genom ekonomisk makt. I dagens läge har man åstadkommit ett nätverk av beroenden. Inte minst betyder ägandet av medlen för direkt opinionspåverkan, dvs massmedia, mycket. Ett snäpp längre i sofistikation vore ju om man helt enkelt kan infiltrera viktiga organisationer i ett land, besätta nyckelposter och s.a.s. hamna i styrhytten. "Konspirationstänkande", kommer genast anklagelsen från de politiskt korrekta. KLART ÄR ÄNDÅ att en hel del av de stora förändringar som skett i Sverige under de senaste decennierna inte tillgått så att A. ett parti (eller flera) sätter upp kravet som en punkt på sitt program B. partiet/partierna driver en kampanj för detta i en valrörelse C. stöd vinns för denna politik. Några första indikationer i denna riktning, som jag själv noterade redan då jag var saktiv s-medlem, kom för några decennier sedan. Exempel är många, på att man antingen inte alls tillfrågade medborgarna eller partimedlemmarna, eller att man i och för sig gjorde detta, men att beslutet i sakfrågan då redan var fattat. Linjen låg fast oavsett vad medlemmar eller medborgare ansåg: 1. Öresundsförbindelse Ett rådslag inom (s) gav klart utslag, om fast förbindelse med Danmark: en tunnel på det smalaste stället, dvs vid Helsingborg-Helsingör. Vi vet vad det sedan blev: en bro på det bredaste stället. 2. Stridsflygplan En partikongress för (s) beslöt att inget nytt svenskt stridsflygplan skulle projekteras och tillverkas efter Viggen. Ändå kom JAS Gripen - denna gökunge, med sina svällande kostnader. 3. Kärnkraften Folkomröstningen 1980 gav en 80%-ig majoritet för avveckling av kärnkraften i Sverige (linje 3 = inom 10 år, linje 2 = inom 25-30 år). Några steg för att möjliggöra detta, ansatser att använda tiden för att få fram alternativa energikällor, har trots detta lyst med sin frånvaro. Och kärnkraften finns kvar. 4. EU Folkomröstningen 1994 gav visserligen majoritet för inträde i EU, men efter till stor del falska argument och grova lögner. • Ökad konkurrens skulle ge lägre priser - i varje fall elpriserna går istället i höjden. • Jobben skulle flytta ut om vi inte gick med - det är ändå vad som skett. • Neutralitet och alliansfrihet skulle bibehållas - det är nu glömt. • Steg för steg försöker man också att åstadkomma mer av överstatlighet. 5. Försvaret Det visar sig också varthän EU-samarbetet leder för vårt försvar. Det panikskrotas. Invasionsförsvaret och den allmänna värnplikten ersätts med ett "insatsförsvar". Denna drastiska förändring av vår säkerhetspolitik har aldrig varit föremål någon folkomröstning, det har heller inte funnits som en fråga i någon valrörelse. 6. Minerallagen Global allemansrätt till de mineraler som finns på svenskt territorium är innebörden av minerallagen. Utländska företag kan komma och bara ta för sig - brytningen skapar ju arbetstillfällen. Otroligt, men sant! Hur svarar detta mot svenska folkets intressen? 7. Massinvandringen och mångkulturen Global allemansrätt gäller som princip även för invandringspolitiken. Vi har aldrig tillfrågats, i stället blir vi föremål för en serie kampanjer, som vi själva tvingas betala - ovanpå de gränslösa kostnaderna för själva invandringen. Vilka har bestämt allt detta? Uppenbart är att våra politiker och partier fungerar mest bara som transportkompanier, på uppdrag av andra än svenska folket.
Hur blev Fredrik Reinfeldt som han blev? Slående är som sagt hur han och andra politiker verkar stöpta i samma form. Hur har dressyren fungerat? Vilka är dirigenterna?
En ledtråd får vi genom Aftonbladet den 22/9 -06: "REINFELDT I HEMLIG ELITKLUBB Fredrik Reinfeldt tillhör den exlusiva grupp som deltar i maktelitens möten om världspolitiken. "Den kontroversiella Bilderberggruppen, som bildades 1954, hade sitt senaste möte i Kanadas huvudstad Ottawa i juni i år. Här sammanträffade 130 av världens mäktigaste politiker och ledare inom näringslivet för det årliga mötet." "Mötena är till för att affärsvärldens ledare ska påverka politikerna att inte 'lägga sig i', menar kritikerna." I år var Fredrik Reinfeldt med. Tidigare har Mona Sahlin deltagit på möte för Bilderberggruppen. Även Carl Bildt har tidigare deltagit. Så även i år:
"På sin blogg skrev han flera
inlägg om att han befann sig i Kanada,
men nämnde inte med ett ord om varför
han var där." -Samtalen handlade om världsläget. Om konflikten i Irak, synen på Nordkorea, Kinas utveckling. Det är mer en samtalsgrupp, att lyssna in snarare än något annat." Fredrik har alltså lyssnat, och lärt. Klar är att det är från andra än svenska folket - dessa barbarer! - som vår nye statsminister söker bifall och gillande.
Förra veckan såg jag ett avsnitt av det intressanta TV-programmet "Oligarkerna". De som efter Sovjetunionens fall gjorde klipp genom att till underpriser köpa upp stora företag. I programmet framkom • att Boris Jeltsin inför ett förestående presidentval, enligt opinionsmätningarna, hade bara 4% av väljarsympatierna, • att oligarkerna erbjöd honom hjälp, • att han tackade ja och • att han sedan vann presidentvalet. Det kan knappast betvivlas att Boris Jeltsin efter alla sina stupfulla offentliga framträdanden, inte minst utomlands, upplevdes som pinsam av de flesta ryssar och att förtroendet för honom var i botten. Det är heller inte svårt att tänka sig en allians med oligarkerna, då båda parter hade något att vinna på detta. Man får förutsätta att oligarkerna skulle få något i utbyte för sitt stöd åt Jeltsin. Det anmärkningsvärda var att man lyckades vända ett sådant underläge till en valseger! Vad detta visar är vad som kan åstadkommas med ekonomiska resurser, tillgång till massmedier samt - kan man förmoda - kunskaper om masspsykologi och fungerande metoder. Majoriteter kan skapas. Och köpas.
|
||||||||||
